Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 27. Början af prostinnan Svallenii stora fest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gubben Svallenius, som satt så att ban hvarken märkte
spegeln eller de båda personerna i andra rummet, betraktade
med förundran sin konfrater, hvilken midt i deras lifligaste
samtal, började blinka med ögonen, rycka pä hufvudet och
hvifta med handen: men som han trodde det vara något slags
spasmodisk sjukdom eller annat organiskt fel hos den unge
mannen, gaf han icke vidare akt derpi, utan invecklade
honom allt djupare i den lärda tvisten, hvilket i samma mån
ökade lifligheten i Trasselins åtbörder.
Ehuru Lovisa egde ringa takt, förstod hon dock ganska
väl att det måste vara svartsjukans demon, denne gamle
As-modeus, som tagit plats emellan hennes egen Sven Eriks
rynkade ögonbryn; men långtifrån att befria honom från den
elake plågoanden, blef hon allt vänligare och språksammare emot
Sterner. Hon ville hämnas för den obehagliga känsla, hon
erfarit vid hans oförsigtiga yttrande om Pandora, i hvilken
hon ännu misstänkte mystifikationen af någon gammal
medtäf-larinna. Lyckligtvis blef Sterner varse deras pantomim i
spegeln, och vid komministerns besatta grimaser åt sin hustru
uppgick ett ljus för honom. Han kunde med möda qväfva
ett hjertligt skratt, men lemnade snart Lovisa och sökte en
tillflykt i den stora förstuguqvisten, der gossarne lekte
kurra-gömma och der det var tillåtet att riktigt skratta ut.
Sterner hade nyss hjelpt en af de unga herr^rne till gömställe
bakom ett stort bord, och den andre efcrek oupphörligt fr£n
en annan vrå: MÄr du färdig, Per? ’ då mamsell Björk msd
rödgråtna ögon, blossande kinder och hårfliitan hängande
ned-åt ryggt*n kom springande från bagarstugan. I de darrande
händerna bar hon den olyckliga orsaken till sip förskräckelse,
ett fat med uppbränd bakelse.
”Hvad står på?” frågade ryttmästaren deltagande, då h$n
såg den så illa tilltygade husmamsellen snyftade taga vägen
åt köket.
”Ack, herr ryttmästare, jag har v^rit *£ olycklig att
bränna upp mandelbakeUerne, och frun blef så grumligt. . .
vHvad, oförskämda slyna, vågar hon beklaga sig,” skrejt
prostinnan, so n med vindens ilande fart kom springande
efter, ännu darrande i ^lla leder, våg#x hon beklaga sig för
ryttmästaren! * Och innpn de^me Iwnn ti^ga et,t bemedlande
steg, hade hon red#n jgifvi£ föremålet f#r pin yrptfe en så bitf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
