Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 27. Början af prostinnan Svallenii stora fest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tig knuff att den olyckliga föll fr&mstupa och släppte dervid
det stora porslinsfatet, hvarpå bakelserna lågo.
Nu uppstod ett ögonblick af ryslig tystnad, en sådan
som plägar föregå utbrottet af eu häftig storm. Orörlig,
såsom träffad af blixten, låg Gustafva med utsträckta armar
öfver spillrorna af fatet och qvarlefvorna af bakelsen,
väntande i den djupaste ångest hvad ,som skulle följa på denna nya
olycka. Hastigt, men med fruktansvärdt lugn grep prostinnan
tag i hennes lingula fläta, virade den omkring sin hand,
liksom hon ärnat skalpera sitt offer, och var just i begrepp
att med den andra sätta styrkan af delinqventens hufvud på
prof. då ryttmästarens kraftiga hand lade sig på prostinnan^.
"Min bästa fru Svallenius,” sade Sterner med allvarsam ton,
”låt icke denna emot or värdighet stridande öfverilning
förstöra den aktning, jag hittills egnat er! Låt mamsell slippa
vidare tillrättavisning — hon har iu pliktat nog för sin
ovarsamhet, och jag utfäster mig deremot att skaifa två, ja fyra
andra vida vackrare och moderna desertfat. ”
Under dessa ord lossade ryttmästaren så försigtigt som
möjligt Gustafva Björks fläta ur prostinnans hand och hjelpte
den af förskräckelse halfdöda Hickan åter på fötter.
Prostin-nan hade nu sansat sig tillräckligt för att inse. det Sterners
aktning oeh vänskap, i förening med hoppet om de flerfaldiga
nya moderna faten, voro för vigtiga saker att sätta på spel
för en sats bakelse. Hon yttrade derföre temligen lugnt:
”Nåväl, mamsell Stafva, hon kan tacka ryttmästarens bemedling
att hon slipper så lätt. Gå nu oeh gör en ny tillagning —:
— men passa elden bettre, det råder jag henne, så har hon
nu min förlåtelse.”
Ödmjukt och tacksamt kysste flickan fru Svallenii hand,
neg sedigt för ryttmästaren och skyndade att uppfylla sitt
uppdrag.
*N£, min söta ryttmästare, är ni nu nöjd?” frågade pror
stinnan vänligt. Ni skall veta, att då jag förlåter, gör jag
det helt och hållet, aldrig som andra, till hälften.”
”Det är i sin ordning, fru Svallenius! Under annat
vil-kor kan det icke kallas förlåtelse, och jag &r glad att i dag
hafva verkat en liten god diversion i ert husmoderliga sinne.”
Prostinnan .smålog nådigt, föregaf trägna gör om ål och
skyndade åter till bagarstugan för att ytterligare lexa upp
mamsell Björk, em&da# prostinnans förlåtelse alltid var af den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
