Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 28. Man samlar sig vid bordet. Skålar. Tal.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bränvinsbordet, der gubben Svallenius nu utan fruktan att blifva
afbmten, med presterligt skick och landtlig hjertlighet bjöd
herrarne taga helan och halfvan och känna p& den ypperliga
osten.
Fru Svallenius hade i förbigående hviskat till Sterner:
•Då herrarne gå in för att föra damerna till bordet, så glöm
icke att bjuda äldsta fröken armen."
”Men huru skall jag igenkänna den äldsta af fröknarne?”
”Min gud, hon i röda klädningen, vet jag !n Med dessa
ord försvann prostinnan.
Sterner stod nu stödd mot dörrposten till gracernas
tempel för att låta sina blickar på förhand uppsöka den, till hvars
kavaljer han var bestämd, men det blef ingalunda någon lätt
sak. Han häpnade för den mängd af röda klädningar, som
frasade bredvid hvarandra. ”Fan så dumt,” tänkte han, ratt
icke kunna uppgifva något bättre kännemärke! Huru skall
jag veta eller gissa hvilken af dessa klädningar har den
lyckan att omsluta äldsta fröken Stålkrona? Hade
presentationen gått litet ordentligare, kunde detta bryderi varit sparadt.”
Han lät ännu en gång sina ögon genomvandra raden från
höger till venster. Ändtligen stannade de vid kakelugnen.
Der stod en hög smärt gestalt, hvilken syntes liksom inhöljd
i en sky af röd t och hvitt flor, Sterner såg blott hennes
profil och de glänsande mörkbruna lockarne, som på ett fantastiskt
sätt nedföllo på sidorna af den hvitaste hals. Allt var
förtjusande och påminde honom att han förut några gånger i
kyrkan sett den sköna obekanta. ”Det måste vara hon!”
sade han för sig sjelf. Flickan stödde sig på en ung mans
arm, under det hon talade lifligt med honom; och som
ryttmästaren i hastigheten ej blifvit presenterad för kornett
Stålkrona, föreställde han sig att den unge mannen måtte vara
hennes trolofvade, i hvilken händelse han tyckte det icke vara
rätt passande att antaga prostinnans förslag.
Nu inträdde de äldre herrarne. Kyrkoherden bugade sig
för friherrinnan, öfver stlöjtnanten räckte med sin vanliga
dragning på öfverläppen armen åt prostinnan, och nu såg
Sterner till sin förvåning den unge elegante officeren lemna
fröken Stålkrona, nalkas fru Trasselin, med en närmare bekants
förtroliga ton säga henne några förbindliga ord och gifva
henne handen. Lovisas ny stärkta barett med långa rosenröda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
