Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 29. Tvist ooh försoning. Sång. Farliga betraktelser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
år fullkomligt lika gällande som vore det min kusins eget
beslut. Herr öfverstlöjtnanten torde säledes tilläta mig nämna
att jag & Sorrby låtit värdera den skada, som vattuflödet
förorsakat å dess ängar och öfriga egor . . . men vi kunna
alltför gerna lemna detta ämne för i afton: det hör verkligen
icke hit/
rSåvida en längesedan afgjord sak nödvändigt någon gång
måste blifva ett ämne för diskussion, så låt höra hvad min
vån vidare låter följa på värderingen!”
"Så vidt jag känner," återtog Sterner, "finnes ingen
handling, som förklarar de öfverenskommelser, ni möjligen ingått
med förre egaren, såsom ovilkorligen bindande för den
efterträdande. Ergo kan saken för ingen del anses såsom afgjord,
utan torde tvärtom komma att bero på ömsesidigt utlåtande
huruvida det gamla kontraktet skall fortfara eller icke, och
herr öfverstlöjtnanten inser visst billigheten deraf, att den
egare, som icke af några särskilta bevekelsegrunder finner sig
vid att se sina egor förstörda, söker lagens biträde, i
händelse saken icke uppgöres i godo, hvilket naturligtvis är
att föredraga.”
"Min herr ryttmästare," genmälte öfverstlöjtnanten och
reste sig upp till sin fulla längd, "jag å min sida får taga mig
friheten att göra er uppmärksam derpå att jag i denna ort,
derjagimånga år lefvat, alltid varit van att se min ålder och
mitt stånd äradt, såsom jag tror mig ega rätt att vänta. Det
kan derföre icke annat än storligen förundra både mig sjelf
och utan tvifvel mina goda grannar att en ung man, en
främling, en . .. en — kort sagdt, en f. d. löjtnant vill framdraga
mitt namn, familjen Stålkronas aktade namn, i ett mål af så
lumpen beskaffenhet.*’ Vid blotta föreställningen om en sä
oerhörd förolämpning skälfde öfverstlöjtnantens kropp af den
häftigaste vrede, och han nödgades åter sätta sig för att
obe-hindradt kunna draga andan.
Sterner beherrskade sig fullkomligt. Icke den ringaste
sinnesrörelse förspordes i hans utseende eller röst, då han
med kall ton yttrade: "Herr öfverstlöjtnantens ord kunna
naturligtvis icke förolämpa mig, emedan det löjliga sällan
uppväcker denna känsla, men hvad som blifvit taladt år
fullkomligt tillräckligt att vid närvarande tillfälle göra alut på
fortsättningen af ämnet."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
