Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Försonings- och omvändelseförsök
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag vet icke på hvilken grund, fattat en ganska oriktig
föreställning om mig och mina tänkesätt. Ingen kan högre än
jag värdera den bildade qvinnan och vörda hennes vilja och
rättigheter. Naturen gaf qvinnan fri vilja såväl som mannen,
men deras verkningskrets måste i följd af tingens natur
blifva olika, mannens större, qvinnans mera inskränkt. Den
förres djerfva själ finner ingen annan gräns för sin verksamhet
än den, som omöjligheten utstakat. Den fina, sanna känsla
deremot, som naturen nedlagt hos qvinnan, bestämmer
tillräckligt gränserna för hennes vilja och handlingar, utan att
en noggrann utstakning deraf är af nöden. Mild, god och
blygsam, kommer hon aldrig att tänka på någon
gränsbestämmelse, om den skulle finnas, ty dessa egenskaper göra att
hennes vilja och handlingar aldrig komma i strid med
mannens. Men undantag kunna visserligen äfven här finnas,
liksom i motsatt fall. Eger hon förmånen af en vårdad och
bildad uppfostran, är det så mycket bättre, hvarom icke,
eg-nar jag henne lika odeladt min aktning, blott hon har den
egenskap, jag mest bland alla värderar: hjertats godhet och
renhet.”
Henriette såg på träden, luften, jorden och önskade
innerligt att denna tråkiga predikan måtte taga slut. Då
Sterner tystnade och betraktade henne med en blick, som
innebar någonting ej olikt ett visst medlidande, ville hon stiga upp
och gå. ”Icke ännu!” sade han. ”Jag har nu upptäckt för
er mitt hjertas verkliga tankar. Må nu Henriette hålla sitt
löfte och icke visa mig ett misstroende, som — jag
försäkrar det — är oförtjent. *
”Det kan vara möjligt att det är oförtjent, ty med
begreppet om qvinna tyckes ni helt och hållet förena det om
englar. Söka får ni dock, min bäste herr ryttmästare, om ni
ärnar finna en qvinna, hvars vilja aldrig kommer i strid med
maunens. Ack, huru förtjusande, huru sublimt: god . . . mild
. . . blygsam . . . fin, sann känsla — hjertats renhet, och gud
vet allt! Jag tror att vi på menniskovis kunna ega alla dessa
egenskaper, men att ändå vår vilja kan blifva litet olika med
mannens. Nej, det är icke vftrdt att hänskjuta min sak
under en så sträng domare!”
”Försök dock, jag ber! Kanhända vi sedan bättre
förstå hvarandra.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
