Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Ett obehagligt äfventyr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
drig förfölja hvita skepnader, om de än visade sig aldrig
så nära.
”Huru befinner ni er, min nådiga fröken? frågade han
deltagande. "Måtte för guds skull er helsa icke lida genom
denna obehagliga händelse!"
Wilhelmina svarade ej. Hon hade nedsjunkit på den af
nattdimman fuktiga marken. Sterner lutade sig i högsta
ångest ned öfver henne. Gode gud, hon har kanske
af-svimmat . . . Fröken Wilhelmina . . . säg blott ett ord — hur
är det ?” Men Wilhelmina teg, och endast några tunga
andetag gåfvo tillkänna att hjertat ännu slog; men hon var kall
som is och utan sansning.
Se så, der ha vi det!” sade ryttmästaren, då han strök
med handen öfver hennes panna och kinder och fann sin
olyckliga aning bekräftad. ”Hvad i all verlden är nu att göra midt
i natten ? Jag kan icke föra henne hvarken till min eller
hennes egen boning. Fördömda nyfikenhet — hvad skulle
jag här?"
Under dessa tysta betraktelser hade han aftagit kappap.
och utbredt den på gräset. Han betraktade medlidsamt den
hulda, sköna varelsen, som låg framför honom. ”Så kan hon
icke ligga — hon förkyler sig!” sade han slutligen, under det
han sakta upplyfte och lade henne på kappan, hvilken han
svepte om henne lika omsorgsfullt som en mor omkring sitt
barn. Nu satte han sig på en nedfallen trädstam, lutade
den sanslösa flickans hufvud mot sitt bröst och gned
omsorgsfullt tinningar och pulsar med näsduken, den han hållit emot
det fuktiga gräset.
”Om Augusta nu kunde se mig i sina drömmar,” tänkte
Sterner, ’ så skulle en smärtsam känsla väcka henne, men hon
skulle kanske äfven läsa i mitt hjerta, känna dess lugna slag
och blifva öfverlygad att, om de ökat sig, sådant då härflyter
blott från medlidsam oro öfver följderna af ett sådant
äfventyr för denna unga, späda varelse.”
Sterners fortsatta bemödande väckte slutligen den unga
fröken till sansning. En djup, uthållande suck hördes från de
hårdt sammanpressade läpparne. Hon kände att hennes
hufvud hvilade emot Sterners bröst och att hans arm omslöt
henne. Hon hörde honom ängsligt hviska: ”Vakna, vakna,
dyra fröken . . . säg blott ett ord! Hon ville så gerna
efterkomma hans önskan, händelsen stod klar och redig för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
