Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Nåden ooh favoriterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nad för dess beqvämlighets skall åfven på eftermiddagen, då
ingen främmande väntades. På hufvudet hängde qvarlefvorna
af en fordom ståtlig negligé och öfver denna, likt ett
draperi, en svart silkesschalett, hvars brytning i rödt vittnade om
trägen tjenstgöring. På ena sidan om hennes nåds stol
be-fans en lång vattenho, på den andra en korg med hafre, och
randtomkring sprungo i brokig blandning om hvarandra alla
de små varelser, som fått namn af friherrinnaas favoriter.
Höns, kycklingar, ankor, gäss, kalkoner och en be] legiou
gåsungar flögo, flaxade och stormade, under de mest ohejdade
glädjeyttringar, fram och åter liksom för att ron sin
välgöra-rinna, hvilken, i det hon med ena handen skyddade sin ha
fre-korg för angrepp af de mest tilltagsna bland sina älsklingar,
med den andra utdelade små nypor i sänder af det
begärliga innehållet.
Vid det buller, som Sterner förorsakade, då han
öppnade den rödmålade grinden, vände sig friherrinnan så hastigt, att
hon nära nog på ett högst desagreabelt sått kommit af
stolen i marken. Nu lyckades hon dock att balansera sig i rät
ställning, men hafrekorgen slogs ut — och de skrämda
favoriterna, som först hastigt tagit till flykten, skyndade sig
åter fram att under ett oändtligt kraxande och kacklande göra
sig kalas på den utspilda välfägnaden.
Sterner kände väl en utomordentlig böjelse för ett [-opassande]-] {+opas-
sande]+} leende och mycken svårighet att återhålla det, men en
skyldig vördnad för den gamla damen Öfvervann hans onda
lust. Innan han väl hann fram att tillbjuda sin hjelp, var
hennes nåd redan på fötter, och röd som en pion, tog hon
emot sin gäst med den icke synnerligen artiga frasen: *Vi
hade trott — vi hade hoppats att herr ryttmästaren visat oss
äran att anmäla sin visit.”
”Min nådiga friherrinna,v svarade Sterner och kysste
vördaadsfullt den hand, som hennes nåd mödosamt befriade
från en schokoladfärgad halfhandske och räckte honom, tillåt
mig att ursäkta denna djerfhet med det hopp, jag vågat nära,
att mindre i egenskap af främling än som granne och vän
få göra öfverstlöjtnant Stålkrona och hans aktade familj min
uppvaktning! *’
”Om så är, herr ryttmästare/’ yttrade friherrinnan,
blidkad af hans ödmjuka artighet och fullkomligt allvarsamma
utseende, hvilket tryggade henne för den vidriga tanken att hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
