Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Nåden ooh favoriterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9Jag torde väl en annan gång få äran att träffa herr
öf-verstlöjtnanten!” svarade Sterner artigt: vMitt besök afsfig
blott att få göra min uppvaktning, icke affärer.v
Vid dessa ord spridde sig ett klarare ljus såväl -öfver
friherrinnans som kornettens ansigten. Den senare yttrade:
”Tillåt oss hoppas, herr ryttmästare, att vi rätt ofta blifva
hedrade med nöjet af ert sällskap, så länge ni befinner er
på Sorrby! Min far skulle annars blifva mycket ledsen,
ifall han genom sin frånvaro i dag ginge miste om det löfte,
ni gifvit honom. Om jag ej bedrager mig, var det för en
hel dag han påräknade ryttmästarens närvaro på Sorrbypark.”
”Det var så,” yttrade Sterner, rmcn i följd af frökenB
opasslighet ville jag uppskjuta delta nöje till en lämpligare
tid. Måhända har jag genom mitt besök redan gjort mig
skyldig till en störande ogrannlagenhet ?r
”Den deltagande menniskovännen,” yttrade Axel hjertligt,
”om han ock till någon del är främmande, blir alltid
Välkom-men. Men, gud vare lof, hos oss inträffar ej något störande,
ty doktorn har förklarat Wilhelmina ntan all fara, såvida icke
någon särdeles tillfällighet förändrar allt. Sedan middagstiden
befinner hon sig så väl som man kan hoppas efter ett så
verkligen häftigt anfall. Nn erfordras blott stillhet ocb en
förnuftig behandling.”
”Det fägnar mig högligen!” inföll; Sterner deltagande.
”Doktor Sommer skall vara en utmärkt skicklig läkare, och
vid hans ord kan man trygga sig.”
”1 går morgon,” återtog kornetten, ’hade vi icke skäl
att förmoda en så gynsam utgång. Herr ryttmästaren kan
ej föreställa sig huru besynnerligt och hastigt denna sjukdom
började. Hon måtte hafva blifvit skrämd och särdeles
upprörd, påstår doktorn, och troligen har det varit händelseu.
Na, då hon är vid fullkomlig sans, har jag sökt öfvertala
henne att meddela mig förhållandet, men det är alldeles
omöjligt. ’Plåga mig ej genom frågor, Axel!’ sade hon för en
stund sedan. ’Jag lider deraf!’ och hon vände bort ansigtet
för att gömma det. Säkert är att hon döljer någonting.”
”Ah, bara förkylning, min gosse!’5 sade hennes nåd. ”Jag
var på samma sätt, då jag sjuknade för några år sodan. Man
gråter, man är ledsen, man vet ej hvarföre, och ingenting är
naturligare än att sådant åtföljer sjukdomen . . . Min bäste
herr ryttmästare, var god och tag en kopp té.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
