Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Nåden ooh favoriterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Friherrinnan slog i, under det hon gjorde sina
anmärkningar. Sterner, ehuru oskyldig, kände liksom en brottslings glöd
på sina kinder. För att dölja sin förlägenhet böjde han sig
ned öfver friherrinnans tékoppar och den lilla tébrödskorgen,
ur hvilken han medvetslöst tog cn hel handfull kringlor.
Nå, det kan jag säga var hyggligt,” smålog friherrinna»,
"att ryttmästaren gör heder åt mitt småbröd. Den gä*t blir
alltid min vän, som jag slipper att persvadera. ’
Sterner såg först på hennes nåd oeh sedan på lékoppen,
som han höll i handen, då han med stegrad förlägenhet blef
varse att han i tankarne planterat kring tefatet icke mindre
än sju små vackra kringlor. Ytterst brydd lade han tillbaka
de fem och behöll två.
”Jag ber om ursäkt, min friherrinna! Jag har det felet
att vara litet tankspridd ibland. D<t var helt och hållet ett
misstag/
Alldeles icke, inin bäste herr ryttmästare! menade
hennes nåd. Det var ju tvärtom ett godt tag... Var så
artig, jag ber!"
Men ryttmästaren var af verklig förtret knappt i ståmfc
att svälja det han fått. Slutligen var tekoppens innehåll
lyckligen expedi«*radt, och med en v&rdnadsfull bugning sattes d>en
på bordet.
"Får jag ej bjuda en kopp titt V" sack hennes; nåd.
Nej, jag tackar." Sterner hade, efter ytterligare eh
bugning, nu frihet att närma sig kornett en, ty friherrinnair
talade sakta med jungfrun, som skulle emottaga några
hemliga befallningar.
”Det är besynnerligt," såde han till Axel, egentligen för
att yttra något, som bevisade att han hört hvad kornetten
berättat rörande sin systers sjukdom, "ja det är märkv&rdigt att
fröken i detta afseende är så tystlåten. Månne hon vore d«<v
ifall den förmodan verkligen egde grund, som kornetten
nyli-gen yttrade?”
Åh, jo!" inföll Axel. "Hon har en ovanlig karaktei*.
Så vek och känslig hon än är, så stark och sjelfständig kan4
hon ock vara, när hon vill. Om det till och med ické vore
annat än något gyckelverk som hennes lifliga, något
svärmiska inbillning förebildat henne, så ansvarar jag dock att hem*
ligheten derom dör med henne. När hon har motvilja för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
