Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Systrarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gud/ suckade hon, rär detta sant, då var min förhoppning
blott en dröm! Om han älskade, kunde han ej vara i stånd
att ohelga sina känslor genom frågor till sin betjent, och
denne skulle då icke gjort några slutsatser. Ack, jag
begriper allt mer än väl! Den obehagliga känslan att, ehuru
oskyldig, vara upphofvet till denna ledsamma händelse,
stegrar hans medlidande, och medlidande med en sjuk är
ingenting att dölja, då denned ej förena sig några aärskilta
afseen-den. Sterner hyser för mig ingen känsla, ingeny och lians
betjent har vågat uttyda hans ord så som de enligt hans
inskränkta natur borde tolkas.”
Hvilket qval för den unga qvinnan att komma till dessa
slutsatser! Väl ville hoppet lifva henne med den tröstande
möjligheten att hon kunnat irrat sig, men det var förfärligt
4tt slitas emellan hoppet, som dårar, och fruktan, som
trycker sina taggar allt djupare i de blödande sår, den sjelf
ristftt
I dystert vemod förflöt aftonen, och ännu flera dagar
nödgades Wilhelmina, »om led af både kropps- och
själsplå-gor, att hållas vid sängen. Emellertid nalkades den tidpunkt,
som var bestämd för Sterners återresa till L—.
Öfverstlöjtnanten hade. dagen efter sin hemkomst gjort,
besök på Sorrby och vid detta tillfälle betydligt nedstämt sin
vanliga uppblåsta högdragenhet. Ryttmästaren var en i
högsta grad treflig, artig och angenäm värd. Man åt en
ypperlig middag tillsammans, talade om landthushållning och politik,
drack, rökte, spelade och spatserade, kort sagdt: man hade
ganska roligt, och intet ord nämdes å någondera sidan om
hvarken dammar eller ängar. Öfverstlöjtnanten smickrade sig
med att hatts’ nedlåtande väsende var mer än tillräcklig
skadeersättning* för hans vederpatts förluster. Sterner åter
tyckte, att då öfverstlöjtnanten nu befans förnuftig, artig oöb
foglig lik en annan menniska. vore det orätt att plåga
honom med bekymmer, hvilka kunde hvila tills vidare.
Härigenom uppkom en viss förtrolig enighet, hvarvid alla funno sig*
väl. Tre gånger i veckan åt ryttmästaren middag på
Sorrbypark; och dagligen var Axel på Sorrby. Han och Sterner
hade blifvit oumbärliga för hvarandra. De läste, musicerade,
redo, jagade och fiskade tillsamman. De gjorde besök hos
alla granname, och Öfverallt voro de välkomna och
efterlängtade. Man bemärkte att ryttmästaren blef säfdeles väl eiriot-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
