Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. En mentorsinstruktion utfärdas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Det gör jag,” sade Sterner allvarsamt, ”och såsom ett
bevis derpå drar jag ej i betänkande att meddela dig de
underrättelser, som jag i dessa dagar erhållit från Konstantin.
Han skall resa ifrån sin vanliga station till Westergötland och
Henriette med sin mor till badet i * *
Vid dessa ord fixerade ryttmästaren kornettens
ansigts-drag, ty denne senare ärnade äfven besöka samma bad.
Axel svarade leende: ”Då skall hon hafva en så god
mentor p* stället som vore du i egen person der, min
he-dersbror, ty annat folks egendom är mig under alla
omständigheter helig, och det skall intressera mig att se om hon
förtjenar det förtroende, som hennes fästman visar, då han
vågar lemna henne helt och hållet på egen hand.”
”Tack, min redlige vän!” sade Sterner. ”Du har
uppfyllt min väntan. Du skall veta att jag med en brors, snart
sagdt med en fars, kärlek och omsorg omfattat Konstantin
alltsedan barndomsdagarne. Han var den enda varelse,
hvilken med ett kärlekens band fästa de mig vid en verld, der
allt, som var mig kärt, så tidigt bortrycktes att jag redan
då, när sinnet knappt var moget för lifvets smärtor, nästan
stod ensam i ett lånadt hem. Ett sådant lifs bitterhet, min
bror, känner du icke och har aldrig känt den. Men, gud
vare lof, tafian blef icke alltid mörk. Äfven på min finnas
ljuspunkter. Jag har haft motgångar och pröfningar, men
äfven glädjen har stundom räckt mig sin bägare. Jag har
sett verlden, lifvet och menniskorna, icke genom
romanförfattares och resbeskrifvares förstorings- och förminskningsglas
— nej, jag har skådat dem med mina egna ögon och på
n$ra håll. Jag har fröjdat mig med de glada, gråtit med de
bedröfv^de, och min själ har med obegränsad entusiasm
skådat konstens och naturens mästerverk. O, huru rikt är dock
icke lifvet, huru outtömligt på njutningar för den, som vet
att uppsöka dem ur deras sanna källa. .. Meu jag kommer
på afv^gar. Det var om Konstantin jag talade. Hans lycka
skall alltid blifva en af mina ifrigaste önskningar.
Btkyra-iqer hafva uppstått i mitt hjerta i afseende på den
förbindelse, hvilken borde trygga hans förhoppningar i detta
hänseende, och ej utan fruktan för dem båda ser jag henne förd till
ett ställe, der hennes naturliga böjelse för behagsjnka torde
finna mera näring än vanligt. Emellertid kan denna resa
hafva sin nytta med sig. Genom dig får jag säkra under-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
