Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. En mentorsinstruktion utfärdas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de i förmaket, satt Wilhelmina i halfliggande ställning på en
soffa. Hon syntes nästan lika hvit som den l&tta smakfulla
klädning, hvilken omslöt de yppiga formerna. Öfver axlarne
låg vårdslöst kastad en långschal af ljusblått krusflor, och de
mörka lockarne, slätkammade öfver den sköna hvita pannan och
i en rik våg uppfästade på sidorna, gåfvo ansigtet likhet med
ett antikt porträtt. För att mildra det bländande solskenet,
voro de röda gardinerna nedsläppta, och den derigenom
uppkommande halfdagern liksom insvepte hela taflan i en
genomskinlig purpursky.
Ett ögonblick stodo bägge herrarne i stum beundran.
Hon var sällsynt skön. Ett stilla allvarligt lugn förklarade
dessutom de reguliera dragen.
”Du är riktigt en trollslända !p sade Axel ocb kysste
henne hjertligt på pannan.
Ryttmästaren nalkades, men icke alldeles med sin
vanliga lediga bållning. Han kämpade att besegra sin rörelse, och
den var stor, ty med smärta såg han det förändrade uttrycket i
hela hennes utseende, så olika med det som lifvade henne, då
han såg henne på prostinnans kalas.
Wilhelmina trodde icke att något yttre tecken antydde
den storm, som föregick inom henne. Hon fästade med
värdighet sin blick på Sterner, då denne vördnadsfullt fattade
hennes band och med några enkla ord uttryckte sin glädje
öfver hennes återvunna helsa.
’Steken kallnar !n sade hennes nåd . . . ”Hvad gör pappa,
som inte kommer!" I detsamma trädde öfverstlöjtnanten in
genom dörren och bad med en så hjertlig helsning, som det
för honom var möjligt, Sterner vara välkommen.
Man satte sig genast till bordet, der samtalet vände sig
kring allmänna ämnen, tilldess öfverstlöjtnanten hastigt sade:
”Nå, jag hör af Axel att ni redan i morgon lemnar oss,
ryttmästare Sterner! Vi komma att mycket sakna er."
Sterner bade fått sin plats midtemot Wilhelmina. Han
kastade en hastig blick öfver bordet vid dessa ord och såg att
den bleka kinden öfverdrogs af en djup rodnad, liksom
blodet vetat tränga sig igenom de fina ådrorna. Handen
skakades af en lätt darrning. då hon räckte sin granne en liten
syltskål; men icke ett ord gick från hennes läppar, då
friherrinnan och Aurora öppnade sin vältalighet* slussar och
öf-Htpwn tanten. II. 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
