- Project Runeberg -  Representanten. Romantisk berättelse /
50

(1861) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. En mentorsinstruktion utfärdas - 9. Den vigtiga förklaringen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

versvämmade iyttmästaren med uttryck of sin bestörtning och
ledsnad att så snart förlora hans angenäma sållskap. En
smärt-sam känsla genomilade Sterners fijäl, och med någon tonvigt
på orden svarade han: ”En dubbel pligt kallar mig härifrån,
och ingen är gladare än jag, då den tillåter mig att
återkomma för att förnya dessa dagar, för mig så «Bkattba/ra genom
den Tänskap och den välvilja, k varmed min ärade värd och
dese familj förljufvat mitt annars så ensliga lif på Sorrby.*7

Öfverstlöjtnanten nickade nådigt och vinkade åt sin soo,
som erhöll befallning att draga försorg om npphemtande af
en butelj portvin, hvilket på Sorrbypark, der vin så sällan
dracks, var att anse som ett oerhördt bevis af aktning för
husets gäst. Sedan korken med mycken högtidlighet blifvit
uppdragen och fröken Aurora återkommit med vinglasrti, fyll*
des de af hans nåds egen hand, under det han föreslog en
skål för vänskap och grannsämja emellan de båda husen.
Sterner tackade å sin kusins vägnar, oeh stolarne bortsköto*.

*

9.


Den vigtiga förklaringen.



Do ek tal man mycket, förr’n man förgät —
Ållfuåtr dömme emellan ote!

En skön och sval afton hade efterträdt dagens hetta, och
de unga skulle göra en promenad i parken. Som Aurora utan
krus fattade sin brors arm, blef det en gifven följd att
Sterner skulle bjuda Wilhelmina sin; men Aurora, som hade
hundra småsaker, hvilka hoti hedrade med namn af
anläggningar, att visa Axel, drog honom bort med sig så hastigt att
Sterner och Wilhelmina snart blef vo ensamma. Hon
tröttnade att gå, och de satte sig således på en liten torfbånk.

’ Min nådiga fröken/ började Sterner — ännu bade icke
någondera yttrat ett crd — ’ buru ofta bar jag icke
anklagat o ch förebrått mig . . ."

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:54:47 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcrepres/0209.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free