- Project Runeberg -  Representanten. Romantisk berättelse /
53

(1861) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Den vigtiga förklaringen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vOch om det icke vore för djerft,*’ återtog han, vatt
rådfråga er smak, skulle jag visa er bilden af det original,
hos hvilket alla mina idéer och föreställningar om det sköna
sammanträffa/*

Vid dessa ord lossade han kedjan, hvarvid Augustas
porträtt var fästadt, och räckte det åt Wilhelmina, som
betraktade det med en blick, hvari målade sig beundran, blandad med
djup smärta och hopplöshet. Sterner vågade knappt andas, i
förväntan på de ord, han nu skulle få höra.

”Jag har många gånger drömt om englar!” sade hon
sakta, nästan för sig sjelf. ”Denna bild påminner mig om
dem. Hon är något bättre än skön, ty den glänsande ytan
återspeglar säkert herrliga själsegenskaper: de stå att läsa i
denna rena oskuldsfulla blick, på denna hvita klara panna !*
Wilhelmina teg ett ögonblick .... ”Hennes namn ?” tilläde
hon tvekande.

”Är tills vidare inristadt i mitt hjerta! ’ svarade Sterner.
”Men skulle en dag mina varmaste önskningar uppfyllas,
skulle jag få nämna henne såsom min maka, då*’* — sade
han, och återtog porträttet — ”vet jag ingenting som i
högre grad sknlle fullkomna min lycka, än om fröken
Stålkrona ville skänka henne sin vänskap. Uti den tanken att se
er båda förenade såsom systrar ligger för mig den högsta
sällhet.”

Ingen skildring af Wilhelminas känslor under dessa
ögonblick skulle kunna återgifva den smärta, som genombäfvade
hennes själ. Kanhända var dock det bittraste af allt
vissheten att Sterner endast för hennes eget lugn gjorde henne till
sin förtrogna. Han kände således hennes svaghet och räckte
henne sjelf den planka, hvarpå hon borde rädda sig, innan hon
alldeles bortdrefs på lidelsens omätliga haf. På en gång sårad,
men tillika erkännande redligheten af hans handlingssätt,
uppreste hon sig långsamt och yttrade med en ton, som väl
darrade hågat, men likväl innebar mycken styrka och själskraft:
"Ryttmästaren Sterners maka skall alltid i Wilhelmina
Stålkrona finna en öm syster och trogen vän.”

Djupt rörd — ty Sterners hjerta, ehuru stålsatt, var
dock en mans hjerta — fattade han och böjde sig öfver den
unga flickans hand, tryckte den till sina läppar och yttrade :
‘Tillåt mig hembära er min tacksamhet och min
vördnadsful-la hyllning.”

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:54:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcrepres/0212.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free