Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Arfsynden. Frukten af Westerlinds observationer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jaga de romaneska grillerna p& flykten, och härvid bör utan
tvifvel arftagaren blifva den vinnande ?"
Den väsentliga frågan blef således huruvida hon genast
borde låta detta slag krossa Augusta eller fördröja det och
begagna sina nyheter såsom hjelptrupper vid det stora anfall,
som den väntade fästmannen komme att göra på flickans
hjerta. Manga skäl mot och med framställde sig för den
go-da frun. Med sin man kunde hon icke rådgöra, ty sqvaller
hatade postinspektoren och hade strängt förbjudit sin hustru
att taga den minsta kännedom om annat folks görande och
låtande på annat sätt än genom sina egna ögon. Det var
således icke tänkbart att från den sidan få en vink om det
handlingssätt, hon borde iakttaga.
Följande förmiddag gick utan att hon kommit till något
beslut, och det besynnerligaste var att fru von Spalden icke
en gång nämt för Augusta att Sterner var återkommen; men
då detta nödvändigt skulle blifva henne bekant, tyckte hon
sig pligtig att före hennes sammanträffande med denne
meddela henne sin upptäckt, ”ty,” tänkte hon, "om icke
verl-den är upp< och nedvänd, måste hon väl lägga något band pä
de känslor, hon efter en sådan kännedom ej kan nära utan
att blygas för sig sjelf... Jag går!"
Med en allvarsam och vigtig nppsyn, beräknad på effekt,
inträdde hon i sin dotters kammare. I samma ögonblick fru
von Spalden vårdslöst tilldrog dörren åt detta rum, öppnades
den till salen, och Sterner inträdde. Han gick några steg
framåt, men hejdade sig, då han hörde modern med ett
särdeles besynnerligt uttryck i rösten yttra till dottern: ”Nå,
ändtligen är ryttmästaren återkommen! Kan du väl
föreställa dig, mitt barn, hvad som så länge qvarhållit honom ?”
’‘Aldrig,” sade Sterner för sig sjelf, ”har jag väl
nedlåtit mig att lyssna, men denna sak är mig för vigtig och
rö-rer endast mig sjelf. Jag måste veta fortsättningen.Han
satte sig efter detta prisvärda beslut vid ett fönster, som var
nära dörren, och kunde från denna plats obehindradt höra
hvarje ord.
"Nå, Augusta, hvarföre så tyst?” återtog fru von
Spalden. ”Kanhända du redan fått någon aning?”
"Nej, förlåt mig, goda mamma! Jag tänkte blott pä
honom, icke på några biomständigheter V’ ljöd Augustas milda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
