Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Arftagarens ankomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mästare! Ni behöfver väl också tvätta dammet af er. Om
en qvart är jag tillbaka för att hemta er bägge.”
Under tiden gick herr von Spalden fram och tillbaka i
ein egen kammare. Han ville icke låta se sig af gästerna, ty
han tyckte sig vara djupt förödmjukad och fruktade att icke
fullkomligt hafva bragt sina anletsdrag i deras vanliga
högtidliga skick. Han höll sitt ur i handen, och för hvar gång han
mätte golfvet, såg han på detsamma. Denna qvart tycktes
blifva en evighet. Han förde klockan till örat för att
förvissa sig att hon gick och gaf emellanåt sin otålighet luft
genom ett: ”Jag vånne fan hade både junkern, testamentet och
hgötidligheten till på köpet!”
Ändtligen var qvarten tilländalupen. Han väntade för
säkerhets skull ännu en half minut och inträdde slutligen med
dröjande steg i arftagarens rum, men var nära att qväfvas af
harm, då hnn såg sin tillärnade måg ännu i nattrock, sittande
i den mest lediga och beqväma ställning framför bordet,
hvilket var bokstafligen öfverhöljdt af alla de små och stora
lyxartiklar, som modet påfunnit för en utsökt toalett, sysselsatt
att bränna de små polisongerna och med en liten silfverkam
gifva dem deras behöriga form. Ryttmästaren, som redan var
i ordning, stod midtpå golfvet och manade till skyndsamhet,
under det han med en borste uppströk och ordnade sina
lockar.
vTillåt mig anmärka, mina herrar,” sade postinspektoren
med undertryckt förtrytelse, ”att sällskapet väntar.”
”Ah, ni har sällskap, herr von Spalden! Nå, se det var
rätt angenämt. Det öfverraskar mig — jag visste icke . . .
Westerlind, tag upp den gula västen ... Yi ha något
kyligare nu i rummet, herr postinspektor . . . Waller, huile de
rose-flaskan, den audra till venster . .. men först skäggvaxet. . .
Förlåt, bror Alexander, får jag besvära dig att taga upp det
gröna marokinsfodralet och gifva mig några kråsnålar — välj
du sjelf. .. Ack, min värdaste postinspektor, jag bedyrar vid
min dygd och ära att om en enda fattig qvart står jag helt
och hållet till er tjenst.”
Tigande förfogade sig den plågade mannen åter till sin
kammare, och med uret i handen började han sin förra
vandring ; men stegen knarrade allt mera kraftfullt, under det
läp-parue genom det jemna bitandet blef vo allt mera darrande, då
e.i sakta knackning på dörren lät höra sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
