Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Arftagarens ankomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvem är det?” röt postinspektoren med tordönsstämma.
”Det är jag, min gubbe V’ ljöd fru von Spaldens milda,
skygga röst. ”Hvar är vår gäst, min vän? De öfriga
gästerna blifva otåliga. Lamporna börja slockna, och barnet, som
vi lånt till kerub, vill ej längrö sitta stilla på altaret.”
”Drag för tusan dj—r,” skrek postinspektoren, ”med
b&de gäster, lampor och keruber! Han skall väl hafva tid att
kläda sig, begrip detl” Men straxt derpå öppnade han
dörren och tilläde: ’ Rigitsa, vi komma om tio minuter! Låt då
allt vara i behörig ordning, eller — räkna på ett artigt
efterspel.”
Bäfvande skyndade den arma frun åter till förmaket för
att göra les honneurs. Derefter tittade hon litet in i den
hemlighetsfulla gången, der hon ånyo öfversåg al11 och
stoppade sötsaker till keruben, på det att han skulle vara tålig.
Då allt i verlden har en ändalykt, så nådde äfven denna
sista långsamma qvart sitt slut. Ett starkt buller i trappan
tillkännagaf att det vigtiga ögonblicket var inne. Hela
sällskapet drog sig åt salen för att få en fri anblick af de
främmande.
Herr von Spalden uppryckte dörren till gången, och
införde sina gäster, hvilka med särdeles förvåning sågo sig
försatta liksom uti ett ljushaf. De gingo igenom en konstrik
allé, bildad af tolf höga hvalfbågar, klädda med löf och
omvirade af blomstergirlanger. Hvarje båge var illuminerad på
det mest sinnrika och smakfulla sätt. Få hvar och en af de
pelare, som stodo mellan hvalfven, hängde en lampa, hvars
strålglans bröt sig i skiftande färger mot dess gröna infattning.
Häpen öfver denna oväntade herrlighet och bländad af det
starka skenet, höll den främmande handen för ögonen; men
postinspektoren, som med oafvänd blick betraktade keruben i
fonden och såg dess otålighet, fruktade något obehagligt
störande, ryckte sin gäst i armen och drog honom med sig ned
till den innersta hvalfbågen, hvaröfver i stora förgyllda
bok-stäfver lyste:
KONSTANTIN STERNER
T1LLEGNADT
den 42 juli 183Ö.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
