Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Arftagarens ankomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Här var nu ytterligare af löf och mossa upprest ett slags
altare, och på detsamma stod i en förtjusande ställning den
lille keruben, hvilken, i sin drägt af hvitt flor och
silf-verpapper, skulle återgifva så mycket himmelskt och luftigt
som det var möjligt för en varelse från jorden. I den ena
handen höll han en fackla, hvilken troligen borde föreställa
Amors, och i den andra en krans af de skönaste och mest
utsökta blommor; men då han, till hvars ära högtidligheten
var anställd, nalkades och med ett förbindligt leende yttrade :
"Bevars, herr postinspektor, hvilket besvär — jag är stum af
beundran!" då förgrymmade sig engeln, kastade kransen midt
i ansigtet på arftagarcn och ropade ondskefull: "Der har du
för det du låtit mig vänta så länge !v Härvid skakade han
sin fackla så häftigt att den råkade i delo med vingarne, och
hastigt började keruben att skrika och stråla i ett öfvermått
af sken. Vingarne brunno. Ryttmästaren, som stått en tyst
åskådare, skyndade fram, och under det postinspektoren inom
sig skickade den elake pojken åt blåkulla, ryckte Sterner af
honom hela den lånta englaskepnaden och ställde gossen
hel-bregda på golfvet; men denne kastade en mulen blick på den
främmande och sprang in i nästa rum.
"Nå, detta kan med skäl kallas en sinnrik Öfverraskning,
min ärade herr värd!” smålog arftagaren. "Det fattas mig ord
att uttrycka min erkänsla för allt det besvär ni gjort er."
"ih, jag ber ödmjukast," sade postinspektoren blidkad,
”det förtjenar icke nämnas. Tillåt mig nu ledsaga er till
salen. ”
Här emottogos de vid dörren af värdinnan. "Min hustru
... Herr Sterner, vår blifvande måg, Rigitsa!”
Sedan några förbindliga ord blifvit utbytta, fördes den
nykomne vidare genom den långa raden af bugande och
nigande gäster, hvilka presenterades efter den rangrulla, som
postinspektoren höll framför sitt andliga öga. Ändtligen
stannade de vid öfversta ändan. Herr von Spalden kastade en
betydelsefull blick omkring sig. "Hvar är vår Augusta,
mamma ?" frågade han med en ton, hvilken skulle vara ganska
vänlig, men som isade den goda fruns blod. "Hon gick nyss
in i sitt rum, min vän!" svarade frun. "Hon kommer säkert
genast."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
