Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- 12. Arftagarens ankomst
- 13. De trolofvade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
”Med er tillåtelse”, sade ryttmästnren, ”skall jag hemta
fröken! Det är ju billigt — eller hur — att min kusin
emottager henne af sin representants hand.”
”Mycket förbunden!” svarade postinspektoren. wJu förr
desto hellre!” Han vinkade härvid vänligt med handen.
*
13.
De trolofvade.
Efter att hafva tvänne gånger klappat på dörren,
inträdde Sterner i Augustas rum. Hon hade dragit sig till
yttersta ändan deraf och var sysselsatt att bada sina sköna ögon
med kallt vatten, men det oaktadt framträngde oupphörligt
nya tårar. Då hon blef varse ryttmästaren. uppsteg hon från
den taburett hvarpå hon suttit, gick några steg emot honom,
men 6tannade ovilkorligt. Hon talade icke, men hennes
ställning uttryckte fullkomligt hennes tankar. Hon sträckte
innerligt bedjande händerna emot honom.
Några ögonblick stod Sterner tyst försänkt i hennes
å-skådande, beundrande, tillbedjande. Kunde man i ett
mate-rielt väsende tänka sig en förening af det himmelska och
jordiska lefvande uttryckt, så var det visserligen i dessa drag,
så rena, så cnglafromma. Hon var outsägligt skön. Hennes
smakfulla drägt förhöjde också, om möjligt, glansen af så
många personliga behag. En klädning af ljusviolett siden omslöt
i rika veck hennes smärta gestalt, och den bländande hvita
halsen fördunklade berten af äkta brabantska spetsar. Håret,
uppfästadt med enkelt behag, sammanhölls på sidan af en
diamantkam. Rika lockar skuggade en marmorhvit panna,
och kinderna glödde af rodnad, men det var icke glädjens:
oro och smärta hade kastat en glödande purpursky öfver dess
liljemark.
Våldsamt klappade hennes hjerta, då hon såg Sterners
djupa rörelse. vO, Gud, tänkte hon, ”skall han då icke
rädda mig, eller kan han det ej !” Men nu nalkades ryttmästaren
och betraktade henne med en blick, hvaruti den mest oför-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 21:54:47 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/efcrepres/0233.html
