Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13. De trolofvade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
täckta kärlek af speglade sig. Han böjde hastigt sitt knä och
sade, liksom han kunnat läsa hennes själs frågor: ”Augusta,
förlåt migl Jag förmår nu icke handla annorlunda. Hela
mitt lifs sällhet, din egen sällhet, beror på detta ögonblick.
Om min innerliga bön har något värde för dig, så följ mig
nu och var ståndaktig!”
Hon böjde sitt hufvud till tecken af bifall och hviskade
knappt hörbart: ”Jag vill, jag skall!” men den djupaste smärta
målade sig i hennes drag. Sterner uppreste sig, lade hennes
arm i sin och förde henne till förmaket, der alla gästerna
stodo väntande i en stor cirkel med glasen i hand. Augusta
såg ingenting af hvad som föregick.
Postinspektoren förde fästmannen till hennes sida.
”Augusta, mitt barn, se då upp — här står din brudgum ... Er
fästmö, herr Sterner l” Då lemnade ryttmästaren hennes hand,
den han ännu höll, till sin kusin, hvilken eldigt tryckte den
till sina läppar.
”Min sköna brud,” sade han, ”först i detta ögonblick
känner jag fulla värdet af er onkels testamente !*’ Då han såg
henne darra och blekna, förde han henne till en stol, och då
skålen för de trolofvade var tömd i botten, tackade han med
mycken artighet sällskapet å egna och sin fästmös vägnar.
Ryttmästaren hade gått in uti ett sidorum. Postinspektoren gaf
förnöjd signal åt dansmusiken att börja.
”Är jag så lycklig?” hviskade unga Sterner och lade
dristigt sin arm om frökens lif. Hon teg och lät bortföra
sig i en liflig vals. Alla beundrade det sköna, ungdomliga
paret. Ryttmästaren stod mörk i hågen och stödde sig mot
dörrposten. Efter dansens slut bemödade sig unga Sterner
att inleda ett samtal med sin fästmö, men hon var, ehuru
vänlig, ganska fåordig, och han syntes temligen obelåten med den
klena framgång, som han rönte af sina bemödanden.
”Jag förmodar att andra dansen tillhör representanten?”
Bade postinspektoren med ett liberalt leende, någonting
ovanligt på den värde mannens läppar — men så upprymd, som
i afton, hade han icke varit sedan unga dagar.
Ryttmästaren bugade sig stum, fattade Angustas hand
och hviskade några uppmuntrande ord, medan de öfriga
uppställde sig till kadriljen. Ack, huru lycklig var hon ej då!
Huru ledigt och behagfullt dansade ej Sterner, huru väl
förde han ej sin höga figur, huru lätta och intagande voro ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
