Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13. De trolofvade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
te hennes hand på ett s&tt, som jemte tonen och blicken
uttryckte det tillåtna galanteriet.
”Jag har ganska mycket tänkt på er!” svarade Augusta
allvarsamt. nJag har till och med längtat efter denna stund,
emedan jag trott ni skulle tillåta mig att tala uppriktigt
med er."
"Visserligen, min nådiga," yttrade han, straxt rättande den
förtroliga tonen, ”ert utseende och ert skick ger föga hopp
att detta meddelande blir något behagligt för mig. I sådant
fall vore det kanske bättre att jag afsade mig äran af ert
förtroende.”
”Ack, gör icke det, herr Sterner!’’ sade Augusta mildt.
”Det är bättre för oss båda. om jag får tala."
"Nåväl, som ni befaller, min fröken — ni ser jag rättar mitt
efter er vilja att icke bortlägga titlarne. Tillåt mig blott att
säga er hvarföre jag utbad mig äran af ett enskilt sa mtal. . .
Ni känner bvad som fört mig hit. Låt mig nu nämna
att jag icke kunnat se så mycken skönhet och okonstladt
behag utan att mitt hjerta känt sig fängsladt deraf. Om jag
förut lärt känna Augusta von Spalden, skulle hon bland
hundra ha blifvit den, hos hvilken mitt val stannat, och gerna
hade jag försakat hela arfvet för att få ega henne, ifall en
annan flicka varit förbunden med testamentet. Förhållandet
är nu motsatt. Min lycka beror på ert utslag, men långt ifrån
att yrka någon rättighet till er hand, begär jag den ej, om
icke ert hjerta kan åtfölja den såsom en frivillig gåfva. I
händelse af vägran, tillhör er i alla fall halfva förmögenheten.
Men, fröken von Spalden, mitt hjerta, mitt lif, min varma
kärlek, bortkasta dem icke, såsom vore de utan allt värde! Jag
vill tåligt afbida så lång tid ni än behagar utsätta för att
afgöra mitt öde."
"Jag tackar er för er ädla och öppna förklaring, min
herre!” yttrade Augusta, något lugnad af denna lofvande
början. ”En man med edra tänkesätt måste nödvändigt vinna
min aktning och välvilja, men ni har rättighet att fordra
mera, och likväl . .. likväl — ursäkta min uppriktighet — har
jag icke annat att bjuda er, hvarken i denna stund eller
efter åratal, ty mitt hjerta tillhör mig ej mera, och det skulle
brista för alltid, om jag måste förena mitt öde med någon
annan än den jag kan älska.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
