- Project Runeberg -  Representanten. Romantisk berättelse /
88

(1861) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 15. Far och dotter

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

"Min Gud,* började hon, "gif mig styrka att utföra
detta! Ja, i morgon måste det ske/

Hela natten tillbragte hon med att uppställa de skäl och
grunder, hon ville begagna emot sin fars jernvilja och
härda maktspråk. Att verka på hans känsla var icke tänkbart.
Intet annat än en bestämd förklaring i fästmannens närvaro,
att hon aldrig gifte sig med honom, kunde göra slng i saken.
Det skulle då visa sig att tvång föranledt det emellan dem
uppkomna förhållandet, och postinspektoren skulle icke kanna
uträtta något, om arftagafan förklarade sig under sådana
omständigheter icke påyrka förbindelsen. Så tänkte, så tröstade
hon sig och stålsatte sig mot sig sjelf.

Morgonen kom.

Darrande som ett af vinden skakadt blad, men trogen
sitt löfte, sin slutligen tillkämpade föresats, begaf hon sig,
efter en ny, innerlig bön, till faderns rum. Det var en liten
stund före den tid, på hvilken unga Konstantin plägade
infinna sig. Men då hon öppnat dörren och kastat en blick p&
sin far, hvilken rynkade pannan vid hennes tidiga
morgonbesök och mörk spände de bistra blickarne på henne, då
försvann allt hennes mod, och hon kunde blott utropa, i det
hon knäfallande omfattade honom: ’*0, pappa, pappa, mitt
hjerta slår knappt, mitt blod står stilla — denne man...
aldrig . . ."

’*Hvad är det du talar — är du vansinnig?" frågade
postinspektoren med dånande röst. ”Är det nu tid att sladdra
om gud vet hvad, då vi snart skola taga ut lysning? Men
om du ock hundra gånger ville föra ett sådant språk, så svär
jag dock vid min arma själ att du innan hösten, såvida du
lefver, skall såsom Sterners hustru afflytta till Sorrby! Pip
och jemra dig sedan, så mycket dig lyster, men nu är jag
ledsen vid att se dessa miner och madonna-ögon, och jag
håller ord, det vet du! Om jag varit sinnad att efterkomma
dina dåraktiga griller, hade det väl skett förut, ty dina
önskningar i ett hänseende och motvilja i ett annat hafva varit
mig länge bekanta/1

”Dyra fader, jag har redan sagt vår gäst mina tankar,
och det första morgonen efter hans hitkomst. Han känner
således att jag aldrig blir hans maka."

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:54:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcrepres/0247.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free