Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 15. Far och dotter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Ödmjuka tjenare !n sade postinspektoren med ett
misstroget leende. nNi är alltför liberal — men jag tror, med
er tillåtelse, att vi göra bäst uti att följa den förnuftiga och
ändamålsenliga plan, testator utstakat.”
Efter dessa ord upplöstes sammanträdet för denna gång
genom en bestämd vink med handen åt Augusta att förfoga
sig bort.
På aftonen kom ryttmästaren. Under det
postinspektoren och den yngre Sterner i stilen ansträngde sina tankar vid
ett parti schack, smög ryttmästaren sakta till förmaksdörren,
der Augusta troligen uppehöll sig, emedan den öppna dörren
till hennes eget rum visade att hon ej fans der.
Då ryttmästarrn, som icke befunnit sig ensam med den
unga qvinnan alltsedan den löjliga festen, nu fick se henne
halfliggande i soffhörnet med hufvudet djupt i dynorna och
ryggen åt dörren, förstod han — äfven om han ej hört de
djupa suckarne — att hon var gränslöst upprörd; och
medveten om sin egen svaghet, ifall han nu träffade henne, drog
han sig dröjande tillbaka. Ett moln af missnöje låg på hans
panna. Detta moln måtte emellertid ha gällt honom sjelf, ty
liksom urskuldande sig inför sitt samvete, mumlade han
något om en säker assignation på framtiden.
Han kom och försvann utan att hon, som han sökte,
anade något............
Stum och blek kom Augusta till bordet.
Postinspektoren, i hvars bröst låg ett stenhjerta, skämtade häröfver på
sitt sätt och berättade för ryttmästaren att ett löjligt
uppträde egt rum på förmiddagen. ”Det bästa af allt,” tilläde han
med ett betydelsefullt leende, rär Konstantins ädelmod att
vilja afstå halfva sin förmögenhet till vår romanhjeltinna och
hennes utvalde, hvilken, i parentes sagdt, jag hvarken känner
eller vill känna. Hvad säger ni, min gode ryttmästare, om
en sådan liberalitet? Yttra er, jag ber, ogeneradt!"
”Nåväl, i händelse jag ej bedrager mig,” svarade
Sterner med en så sträng värdighet att den tystade
postiuspek-t or en 8 utmanande vältalighet, "skulle hvarken fröken Augusta
eller den ni hedrar med titel af hennes utvalde emottaga ett
sådant anbud. Åtminstone gjorde icke jag det!” Härvid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
