Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 17. Begrafningsdagen ooh dagen efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nödvändigt vara tillbaka i L— natten till fredagen eller senast
morgonen derpå.
Dä de inträdde i friherrinnans salong, voro alla familjens
medlemmar församlade der. Friherrinnan satt med glasögon
på näsan och stafvade tillsammans liktalet öfver salig
öfverstlöjtnanten. Kornetten öfvcrsåg några dammiga pappersbundtar.
Aurora stod framför ett bord, hvarpå syntes, emellan tvänne
små berg af serveter, ett stort vattenfat och en visp: hon
fuktade och drog tillsammans linnekläderna. Vid hennes sida
stod en till begrafningen ankommen gammal förtrolig bekant
gäst i huset, fänrik Schmoll, och emottog på sina utbredda
armar de färdiga högarne, hvilka skulle bortläggas. De
hviska-de tyst och ifrigt med hvarandra, och Auroras händer hvilade
stundom overksamma, då hon egnade för mycken
uppmärksamhet åt sin hjelpares meddelanden.
Härunder satt Wilhelmina tyst i en vrå af rummet,
sysselsatt att gnida fläckar och dam ur en liten förgylld ram,
hvari ett porträtt af öfverstlöjtnanten var infattadt. Hon hade
alltid varit faderns älskling, och troligen sörjde hon mest hans
bortgång.
Vid ryttmästarens och den yngre Sterners ankomst blef,
i anseende till den senare, som var för familjen nästan
främmande, en half revolution i det lilla samfundet. Axel rafsade
hastigt tillsamman sina pappersluntor, Aurora sina serveter och
hennes nåd lade glasögon, tal och snusdosa i sin förklädsficka.
Fänriken slog ned bordet, och Wilhelmina, som var den
rådigaste, öppnade dörren till förmaket. Man steg in, bugade
och krusade. Man ursäktade det tidiga besöket med den
snara afresnn och kom snart på en mera otvungen fot, pris vare
ryttmästarens takt. Efter en halftimma aflägsnade han sig
med Axel, för att de ostörda skulle få tala om husets affärer
jemte ett annat ämne, hvilket intresserade dem båda.
Konstantin bemödade sig emellertid att underhålla
frök-narne; men fröken Aurora var så uteslutande sysselsatt att
lyssna till fänrik Schmoll att hon icke kunde dela sin
uppmärksamhet. Så mycket belåtnare vände han sig till Wilhelmina,
som med ett godhetsfullt småleende belönade hans vältalighet,
då han entusiastiskt tecknade sina intryck vid anblicken af de
storartade naturföremål, dem både Sorrby och det lilla
förtjusande Sorrbypark erbjödo. Fortgången af samtalet
framkallade likväl känslor och ord från hans inre verld, ?å rika, glö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
