Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 19. Pröfningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tro. Jag menar således ntt ni i detta afseende icke behöfver
vara så nogräknad. Hela romanen slatar ju nu efter gammal
vana med giftermål, ocb kanhända ett dubbelt till på köpet,
ty jag har verkligen allt skäl att tro och kan till och med på
min ära försäkra, att fröken Stålkrona är älskad med en
värma, hvilken gör det till en möjlighet för hennes beundrare att
af slå från sina anspråk på fröken von Spalden.”
”Ni borde blygas!” svarade Augusta stolt, och hennes
kinder och panna glödde af förtrytelse. ”Det är ovärdigt,
omanligt att så gäckas med min smärta och söka såra en qvinna.
Men det är ännu mera lågt att så kränka dens förtroende,
som hedrat er med namn af vän. Jag för min del afskyr och
föraktar er efter detta. Edra bemödanden att väcka
misstankar i min själ äro fruktlösa, och för att vara fullkomligt
uppriktig, vill jag säga er, att om ryttmästaren också icke
begärt min tro, eger han den likväl blutt i följd af omöjligheten
att beröfva honom densamma. Och de underrättelser, ni
in-liemtat rörande mitt förhållande till honom och dem ni med
den fullkomligaste frånvaro af allt vanligt lefnadsvett oeh
grann-lagenhet nu vidrört, hafva säkert icke blifvit er meddelade
för att göra ett så oädilt bruk deraf.”
”11 vad i Herrans namn är detta för ord,” frågade
postinspektoren, som i detsamma inkom från den lilla förstugan, der
han afhört Augustas svar, ”hvad är detta för ord till din
blif-vande herre och man!” Härvid vände han sig till Konstantin
och fortfor: ”Jag vill råda bror att antaga en något
allvarsammare ton! Flickan liknar sin mor. Då jag gifte mig med
henne, hade hon alldeles samma väsende, ty tårar och
motsägelser äro nu en gång för alla qvinnornas element, men man
måste veta att behandla dem riktigt. Eftergifvenhet duger
aldrig. Som sagdt är, min hustru var på samma sätt, men, Gud
vare lof, jag har ändå tagit reda på henne. Hon är nu en
qvinna så förståndig som någon, född att lyda en man.”
”Och pappa kunde önska sin dotter att genomsläpa ett
sådant lif?” frågade Augusta utan att eftertänka hvilken
förolämpning mot fadern låg i dessa ord. Men en darrning
bevisade att hon straxt insåg att hon varit för djerf. Hon hade
ock nära nog fått en handgriplig tillrättavisning.
”Hvad vågar du säga?9 skrek den förgrymmade fadern,
men hejdade sig vid en blick af sin måg; och inseende det
opassande i sin hetta, tiliade han något mindre strängt: ”Hvad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
