Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Villervallan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
•om min syster riktigt anmärkt, göra mig till &tlöje i hvar
mans man?”
’Det senare,” svarade ryttmästaren med ett undfallande
småleende, ”kunde naturligtvis aldrig vara min afsigt, men det
förra, äfvensom allt annat, hvilket kan synas mörkt, vill jag
nöjaktigt förklara, om herr postinspektoren vill skänka mig sin
uppmärksamhet. v
Härvid satte sig Sterner oombed I, drog Augusta ned på
en stol bredvid sig, och af ren nyfikenhet gjorde fru
Stolt-senbåck och Henriette detsamma.
Löjtnant Konstantin, hvilken kände hvarje omständighet
lika väl som ryttmästaren, gick upp på sitt rum för att
aftvät-ta den mörka manliga färgen från sina kinder och fann sig
ganska belåten, då den hvita och rosensköna hyn åter
framlyste, lätt skuggad af de gyllene lockar, hvilka voro hans
stolthet.
”På min åra,” utbrast han förnöjd och smålog i spegeln
åt sin egen bild, ”sådan jag nu är, skall hon icke länge
motstå mig T Han inlåste sitt smink, glasögonen och peruken.
*Jag tackar er, dyra reliker!” tilläde han glädtigt. ”Utan
detta välsignade upptåg hade Henriette icke fått en så god
förevändning att slå upp med mig. Jag hade lust att
omfamna den förträffliga menniskan, hennes älskare nemligen, för det
kan hjelpt mig till en vid det här laget hjertligen efterlängtad
frihet... O, om jag lyckas! Vid blotta föreställningen der om
ville jag omfamna hela menniskoslägtet.”
Nu kastade han sig på soffan och började uppgöra
planer för eröfringen af Wilhelmina Stålkronas hjerta och till
nödiga förbättringar på Sorrbypark. Vid dessa senare skulle
ett anfall ske på ryttmästarens kassa, hvilket omöjligen kunde
afiöpa olyckligt, ty Alexander var ju en pålitlig, en förträfflig
vän. Under sådana angenäma vakande drömmar försänktes
slutligen vår unge extrahjelte i en ljuf slummer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
