Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 21. Förklaringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skälet att vi sett hvarandra aftonen förtit. Jag, som var
angelägen att bevaka alla Augustas steg, hade hyrt mig ett rum
midt emot postinspektorens dåvarande bostad. Lyckan
gynnade mig så, att Augustas lilla kammare låg alldeles gent emot
min; och som de hade lika höjd, kunde jag se in i hennes,
för hvilket ändamål jag också lät min egen blifva mörk. Då
jag första gången såg henne inträda der, huru klappade ej
mitt hjerta! Hon stod vid fönstret och blickade uppåt
stjer-norna, hon hopknäppte händerna och tycktes bedja. Jag
kände mig förunderligt, dragen till henne: jag insåg redan då att
jag oändligt skulle kunna älska denna hulda varelse, af hvara
drag jag upptäckte tillräckligt för att se det hon egde
anspråk på att kallas skön. Hon spelade och sjöng, och min
röst försmälte, nästan mig sjelf ovetande, med hennes. Jag
tyckte mig aldrig hafva varit så lycklig som i denna stund,
emedan jag visste att hon, för hvilken jag redan hyste sä
mycket deltagande, var bestämd till min maka och skulle
blifva det, såvida jag kunde vinna hennes hjerta, ty utan det
egde hennes hand för mig intet värde. Emellertid, då
Augusta hörde dén främmande rösten, kom hon till fönstret, och i
det klara månskenet blef hon genast varse sin obekante
granne. Med en obeskrifligt älskvärd brådskande förlägenhet
nedfällde hon rullgardinen.”
Fru Stoltsenbäck nickade bifallande åt Augusta, och
ryttmästaren återtog:
”Jag kan icke beskrifva den oro, jag erfor, då jag
öfver-lemnade henne Konstantins porträtt. Jag hade velat intränga
i hennes själ, då hon, såsom jag tyckte, en evighet betraktade
det; men, gud ske lof, hennes första ord öfvertygade mig att
jag hade intet att frukta från det hållet .... Det skulle
blifva för mycket vidlyftigt att följ a loppet af mina mångfärgade
känslor under den öfriga tiden. Icke heller vill jag upprepa
alla de medel, jag använde, för att utröna ädelheten och
styrkan af hennes karakter eller höjden och fastheten af den
innerliga, allt uppoffrande kärlek, jag var nog lycklig att ingifva
henne, utan att jng för henne iklädde mina egna känslor
ordens fullständiga form, ty den roll, jag antagit såsom en
annans ombud, förbjöd mig att öppet göra anspråk på hennes
hjerta. Likväl måste jag tillstå att jag tillräckligt blottade
dessa känslor för att Augusta någonsin kunnat betvifla det
icke min själ eldades af den renaste, den varmaste kärlek,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
