Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 21. Förklaringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•om någonsin brann i ett manligt hjenta. Min häftigt
tilltagande lidelse förmådde dock icke språnga min viljas band:
den frambröt sältan, men likväl någon gång, ocb mera än som
kunde förena sig med den dubbla, besynnerliga rol jag
öfver-tagit. Det förundrar mig att Augustas styrka och tålamod
icke svigtade.
Bedan innan Konstantins ankomst var jag sinnad att låta
honom uppträda i arftagarens person, för att ytterligare
pröf-va Augustas qvinliga fåfänga och sätta hennes trohet och
till-försigt till mig på prof. Konstantins oförmodade hitresa hade
nära förstört alltsammans. Jag hade skrifvit till honom om
min plan, men under tiden hade han helt hastigt fått en
pa-roxysm af hemsjuka, anlände hit alldeles oförmodadt och satte
en hel hop myror i såväl postinspektorens som min lilla
Augustas hufvud genom porträtt-affären, den han ej kände.
Lyckligtvis förstod han min vink och att något måste vara å
får-de, då jag frågade efter en tredje kusin i Hamburg, hvilken
aldrig fans till, samt ådagalade mera rådighet och fintlighet
vid detta tillfälle ån jag vågat hoppas. Sedermera, då vi väl
sutto i ro på mitt rum, öppnade jag mitt hjerta för honom
och bevekte honom att deltaga i den plun, jag då utvecklade
för honom och hvilken vi sedan utfört. Som han kände att
jag aldrig skulle blifva lycklig utan att erfara verkan af mitt
experiment, gaf han sitt bifall. Jag tog ett heligt löfte af
honom om den djupaste tystlåtenhet för hans dåvarande fästmö,
och vid heder och salighet måste han svära att fresta Augusta
på allt upptänkligt sätt samt troget berätta mig alla framsteg,
han möjligen kunde vinna, och hvarje samtal, som han hade
med henne. Det var min afsigt att fortsätta min pröfning af
Augustas ståndaktighet ända tilldess lysningen skulle gå för
•ig. Om hon vacklat,, hade jag af stått hela arfvet åt henne,
men min maka hade hon aldrig blifvit, och vi hade för evigt
▼arit åtskilda, ifall Konstantin erhållit det ringaste tecken af
hennes ynnest. Under hela mitt lif skall jag erkänna att det
var ett farligt, ett alltför vågsamt, ja ett rent af vansinnigt
spel; men hvad jag af ovisshet lidit under denna tid och af
sjelfförebråelse för det jag så plågat min stackars Augusta,
det kunde väl till någon del motväga den mångfaldiga oro,
som mitt forskningsbegär förorsakat. Jag vill gerna erkänna
att jag varit lyckligare, vida lyckligare än mitt egoistiska
handlingssätt och mitt misstroende förfcjeaat, och innerlige a
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
