- Project Runeberg -  Representanten. Romantisk berättelse /
130

(1861) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 22. Huruledes en man ooh fader upprättar sitt sjunkna anseende

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

n&gonting mycket storarfadt sysselsatte dem syntes af de tjocka
rökmoln, han högtidligt nppbl&ste emot taket.

Fru von Spalden hade gr&tit sitt förkläde och sin
näsduk fulla af t&rar vid minnet af salig Eudolfs sista helsning.
Hon andades nu på de f& torra snibbar, som voro qvar, och
höll dem med darrande hand öfver sina ögon.

Augusta, hvars kinder l&gade af glädje och blygsamhet,
gömde sitt täcka hufvud i de sm& hvita händerna, och
rytt-mästaren såg ut som han redan här nere kommit i
åtnjutande af den himmelska sällheten. Han bemödade sig att
bortdraga Augustas händer, hvilket också lyckades honom så, att
hennes kind kom att hvila emot hans axel till stor förargelse
för fru Stoltsenbäck, hvilken satt midtemot och, under det hon
ryckte stolen från den ’ ena sidan till den andra, tänkte på
rättvisan af moster Agnetas klagan: ”Blygsamhet, du vackra
dygd, hvar i guds namn tar du vägen?1* Hon kunde ej göra
det klart för sig hvilken af sällskapet vore mest förtjent af
hennes harm och af sky, antingen ryttmästaren, som med ett så
narraktigt, högtidligt allvar rycktc slöjan af en sådan mängd
galenskaper, af hvilka hvar och en för sig gjort honom värdig
dårhuset, förutom att hans inblandning i Henriettes
angelägenhe-stämplade honom till en högst farlig och öfver hufvud högst
obildad person, som ej egde den ringaste takt att uppfatta
ställningar och förhållanden i den finare verlden — eller
hennes bror, hvilken så helt och hållet förgätit den smula
lefnads-vett, han fordom egde, att han oförsynt blåste den otäcka
tobaksröken midt i ansigtet på henne — eller Augusta, som
glömde all qvinlig blygsamhet och var nog djerf att midtför
sin tants ögon intaga en så tvetydig ställning — eller
slutligen hennes svägerska, hvilken begått det vidunderliga felet
att uraktlåta den första af en värdinnas pligter, den att tänka
på någon förfriskning åt sina gäster.

Hon kastade en blick på Henriette för att genom några
vinkar antyda huru missbelåten hon var med alla och med allt.
Men hon fick fritt vinka: intet motsvarande tecken utvisade
att Henriette uppfattat hennes mening, ty hon syntes träffad af
samma öde som hemsökte Lots hustru — åtminstone kunde
ingen saltstod vara stummare och stelare än Henriette. För
hennes andliga öga uppgick i klara, men smärtsamma drag
skilnaden emellan hennes och Augustas uppförande. Bittert
träffades hon af Sterners sista anmärkning, men nu var ingen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:54:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcrepres/0289.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free