Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 24. Gamla bekantskaper förnyade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Herrarne bngade sig magnifikt artigt och kysste banden på
hvarandras fruar, och dessa rodnade, nego och smålogo,
hvar-efter de räckte hvarandra de friska läpparne till en bjertlig
systerkyss.
rHvilken stor och oförmodad lycka,* sade doktorn, i det
han bjöd fru Sterner sin arm och förde sällskapet till
graf-ven, ”att här på detta helgade rum träffa en gammal vän
och vid hans sida denna hulda borgen för hans framtida
lycka Yy
De stannade alla omkring grafvården. Ryttmästareu böjde
sig ned och lutade den glödande pannan mot den kalla sten,
»om nu betackte det fordom så varma hjertat. De andra
drogo sig, anande det öfverflödiga af deras närvaro, något
tillbaka, h varunder Augusta och Maria blef vo närmare bekanta.
Då ryttmästaren uppsteg, strålade ett leende af djnp frid på
hans läppar. Waldemar stod tyst vid hans sida— deras
blickar möttes och förstodo hvarandra, deras händer förenade sig
i en trofast tryckning, och en tår glänste i bådas ögon.
”Hon var oss båda dyrbar !v hviskade Waldemar.
”Helig V’ svarade Alexander.
Med sjelfbeherrskning bekämpade bägge sina känslor och
vände sig åter till sällskapet. Nu blef Sterner varse den lilla
flickan.
* Ack, söta Hortense, så du har vuxit och blifvet vacker!*
Han tog henne på sina armar .... rO, så lik sin mor!.. . Se,
Augusta’ — han räckte henne barnet — ”detta år Julie von
K*—s lilla dotter* v
*Oclt detta är herr Brink,* sade doktorn, *Julie St—hals
äldste och trognaste vån.n
"Detta namn,* svarade SWner och skakade bjertligt hans
hand, "är mig väl bekant: friherrinnan nämnde det så ofta
och med aktning.
Hela sällskapet satte sig nu på etf par enkla torfbänkar,
anbragta kring den dyrbara platsen, och ett hjertligt samtal
började.
8Men,?, afbröt ryttmästaren hastigt och sflg sig omkring,
*kära Augusta, jag tror att. vi hafva tappat bort Konstantin.
Vi skildes från honom, då vi ’stego ur vagnen, och jag kan
icke begripa hvart han tagit vägen.* Han vände sig till do
Representanten. II. 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
