Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 25. Vistelsen på Brunkenäs. Grannar ooh vänner. Konstantins nederlag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gudskelof lyckats förträffligt. Jag är, skam till sägande,
mästarinna i konsten att baka... Kors, så roligt att det
smakar ln
Midt i farten af hennes vältalighet inkom Konstantin blek
och vacklande. ”Ingen tänker p& mig, icke en gång ni, fru
Svallenius, annars hade ni säkerligen förbarmat er och icke
s& likgiltigt låtit mig blifva liggande derute, liksom den
grymma, för hvars hastigare återseende jag sprungit mig till en
Btark blodspottning, hvilken, jag känner det redan,
otvifvelak-tigt slutar med galopperande lungsot.”
”Kors, herr löjtnant, herr ex-arftagare, sannerligen för Gud
har jag icke rent af glömt bort er; men det är icke s&
mycket att undra på, d& man har hufvud och händer fulla.
Hvarföre, i all verlden, flyger ni också på det sättet och icke
sitter beskedligt qvar i vagnen som annat folk? Nu mins jag
hur fröken Mina, stackars barn, kom springande uppför
trappan till mig och sade helt andtruten: ’Söta fru Svallenius,
jag tror den der herrn har en ekruf lös i hufvudet!* Var
det ej s& orden föllo, fröken lilla ?v
”Icke alldeles «å,” sade Wilhelmina stammande, ”men i
alla fall något ditåt.”
rOch det var väl förtjentl” inföll ryttmästaren leende.
”Jag gissar att fröken icke kände igen honom i den nya
skepnad, han antagit. ”
”Nej, i sanning, det gjorde jag icke, och gör det
knappast än. Helt nyss blefvo vi genom ryttmästarens bref till
Axel underrättade om den komedi, ni uppfört, och vi äro
ännu så förvånade öfver omständigheterna vid detta
äfven-tyr att det icke var underligt, om jag trodde herr löjtnanten
vara en mig fullkomligt obekant person.”
”Nå, se så, Konstantin, detta måste gälla som botemedel
mot den galopperande lungsoten. Tag nu derofvanpå en kopp
kaffe, s& blir du fullkomligt kurerad!” försäkrade
ryttmästaren.
”Jag vet just icke det!” genmälte löjtnanten misslynt.
rKanhända fröken i alla händelser hade sprungit, äfven om
hon känt igen mig?”
”Åh, är det ieke annat än ovissheten i detta afseende
som plågar er,” sade Wilhelmina med ett glädtigt leende,
*så kan jag försäkra sr” — Konstantins öga klarnade genast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
