Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 25. Språng i efterspelet. Lysning. Bref. Äktenskapsuppträden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hela* Augusta att jag icke vill veta af något onödigt fjesk!
Jag är mig lik, rätt fram ock hoppas hon kommer ihåg det
L och rättar sig derefter.
J Vänskap och hjertlighet
Wilhelm \on Spaldew.
~"J»i han är sig visst lik, den gamle despoten !* sade
rytt-mästaren och kastade förtretad brefvet på bordet. ”Är det ett
svar på dina vänliga och ödmjuka böner, min Augusta! Aldrig
ett ord, som bevisar att han delar vår glädje, våra
förhoppningar. Dock, det kan jag väl förlåta honom, sedan han sjelf
aldrig erfarit någon sann faderskänsla; men hvad jag alldeles
icke kan förlåta är det sätt, hvarpå han talar om och
behandlar fcin hustru. Efter han ändå får skaffa sig en vagn, skall
han taga henne med sig — är det uttryck, det, din gamle
björn!’
”Nå, min bäste Alexander,* svarade Augusta mildt, *har
du på ett år kunnat glömma hurudan pappa är och alltid varit,
efter du kan förarga dig öfver detta bref, hvilket jag finner
högst artigt för att vara från honom? Han har ju icke kunnat
byta om natur, och tyvärr äro icke alla äkta män så benägna
att skämma bort sina hustrur som du.”
”Ah, du lilla smickrcrska,” sade ryttmästaren, åter
uppklarnande, ’ du har verkligen rätt — det lönar icke mödan att
på allvar förtreta sig deröfver. Men jag har god lust att
spela gubben ett puts, som skall förarga honom, om icke
gallfeber på halsen, så åtminstone lära honom, *bättre värdera den
oskattbara perla, ban «ger i vår älskade mor, ty vore ej hon
ett så makalöst exempel af tålamod, undergifvenhet och
försakelse, skulle de ju lefva i ett dagligt helvete. . . Hör, min
älskade, du måste lofva mig att uppfylla en önskan, som jag
straxt skall framställa.”
i ”Nå, låt höra, bäste Alexander! Du kan förmodligen ej
begära något, som jag ej med nöja beviljar, ehuru, om det
rör pappa ....
”Som jag sade,* återtog ryttmästaren, ” ville jag gerna
göra gubben någon liten förtret till straff för hans despotism
inom äktenskapet. Härtill vet jag intet fullkomligare medel än
om han finge höra huru en hustru helt bestämdt förklarar sig vara
! af annan tanka än hennes man och vidblifver densamma,
oak-’ Ilcprå04nt*nun. II. 11
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
