Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 27. Postinspektorens och hans frus ankomst. Bröllop. Afresa. Återseende. En angenäm nyhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»ig, om unga frun får vänta på oss männer — men det år
likväl hennes skyldighet.”
”Jag tänkte det var vår skyldighet att icke låta henne
vänta!” sade ryttmästaren glädtigt och Öppnade artigt dörren
för sin svärfar.
Man skulle i dag, första gången efter postinspektorens
ankomst, spisa alldeles ensamma. På detta tillfälle hade
rytt-mästaren väntat för att sätta sin plan i verket. Man var nu
lyckligen kommen till bords, och första rätten framsatt.
"Du har väl af den ypperliga gäddan, min vän’?v frågade
ryttmästaren sin fru och kastade en spejande blick omkring
bordet.
^Nej, min vän, det har jag icke.”
”Hvarför ej då, min söta Augusta? Du lofvade mig, och
du vet att det är en af mina favoriträtter.’*
”Men det är icke en af mina. bästa Alexander! Jag
tror att jag har nämt det förut för dig.”
Postinspektoren, som höll på att sticka en brynt, potatis
i munnen, släppte både den ocb gaffeln i tallriken och
trampade sin hustru, hvilken satt bredvid honom, på foten.
Denna vågade knappt se upp af oro.
”Ack, förlåt mig, lilla Augusta, nu kommer jag ihåg det!”
svarade Sterner hjertligt leende. ”Jag får trösta mig med att
du någon gång framdeles låter mig se gädda på bordet....
Yar du så god, som jag bad dig, ocb gaf befallning om
hundarnas hemtning från Sorrbypark? Jag måste ut i morgon
bittida och skaffa dig vildt.”
’*Nej, jag har icke gifvit tillsägelse bärom, min vän —
jag tål omöjligt att höra dem skälla.’*
Postinspektoren såg ut som ett åskväder. Han trampade
»in stackars hustru så bårdt på foten att bon var nära att
skrika, men ännu afhölls han af aktning för gästlagen att blanda
sig i saken. Han tömde glas på glas och stack med gaffeln
det ena hålet efter det andra i serveten.
”Men, söta Augusta, är ej detta ändå litet barnsligt af
dig? Westerlind skall få stänga in dem på andra sidan om
gården.’’
”Lika godt, jag hör dem och jag kan i alla fall icke
fördraga att veta dem vara ens i närheten. Således, min gode
Alexander, få de icke komma hem.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
