- Project Runeberg -  Rosen på Tistelön. Berättelse från vestra skärgården /
9

(1882) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Så bli liemma då!» sade den lilla Gabriella, som var
van att hafva sin egen vilja och tyckte det just kunde
anstå Anton att ha detsamma.

»Fråga far — han vet bäst om det kan ske!»

»Låt honom bli hemma, pappa!» ropade Gabriella och
sprang åter till fadern. »Hör du, jag vill ändtligen, att han
i morgon bittida hjelper mig att plocka snäckor.»

»Nej, min pulla, han får icke bli hemma. I morgon,
när han kommer igen, får han hjelpa dig; men i qväll skall
han ut och fresta på sig. Det duger icke, att han blir en
sådan mes, som ständigt sitter och värmer sig vid spisen,
medan far och bror hans ha arbete på sjön. Men 1ägg dig
du, sockerbarn — kanske har du Anton välbehållen hemma
före dagningen.»

Det var något så utomordentligt sällsynt, att den lilla
förgudade, bortskämda Gabriella fick afslag på något, hvarom
hon bad, att en liten smärtans och förtrytelsens droppe föll
från ögat ned på läppen. Men hon sade ingenting, ty
»krutet var godt*, skulle Haraldsson tänkt, om han kunnat
genomskåda sin unga dotters själ. Der fans redan en, om
än helt liten kraft, Erika teg alltid, då man gjorde henne
ondt, och Erika var Gabriellas mönster, hennes verld. Der*
före ville den lilla också likna henne, så vidt hennes
barnsliga förmåga det medgaf.

Det rum, dit Gabriella med sin uppfostrarinna begai
sig, utgjorde förnämsta delen af den nya påbyggnaden och
var till alla delar fullkomligt olikt den svarta stugan på
nedra botten. Oberäknadt att det var försedt med temligen
höga fenster, pryddes det med en mängd dyrbara
praktartiklar, hvilka hvar för sig vittnade om ett olika hem.
Gardinerna, af det dyrbaraste damast, smakfullt uppfastade,
ned-föllo i tjocka veck till den turkiska mattan, hvilken likväl
icke tog sig särdeles väl ut mot de många olika
skepps-stolame af groft tillhugget mahogny, till större delen försedda
med tageldynor. De mest utsökt ovanliga tapetstycken vore
uppfästade på väggarne; och der dessa icke räckte till, så-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:55:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcrpt/0009.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free