Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
upprördes, något, som hon ej trodde sig behöfva lida och
hvarifrån hon således med fast föresats beslöt att befria sig.
Detta onda var den orena låga, som egnades henne af
hennes husbonde. Konsul N—, en lättsinnig, omoralisk men-;
niska, förföljde den öfvergifna Erika med föraktliga anbud.’
Hennes strängt sedliga väsende gjorde motståndet mera
farligt; och ju mera Erika undvek honom, desto oblygare blei
han.
Ännu hade icke frun i huset den ringaste aning om
sin verkligen förgudade mans otrohet; men en för Erikas
öde vigtig händelse uppväckte de furielika känslorna i fru
N—s bröst och släckte med detsamma sista gnistan af
Erikas möjliga tacksamhetsförbindelse. 1
Det var en vacker eftermiddag i juni månad. Konsul
N—s familj var utbjuden att dricka kaffe i en trädgård strax
utom staden. Frun gick förut med den äldsta af sina
döttrar, och Erika hade fått befallning att mot aftonen komma
efter med »Ullan», så vida den hufvudvärk, hvaröfver barnet
klagat, då gått öfver. Konsuln skulle, enligt det löfte han
gifvit sin fru, infinna sig, så snart han på sitt kontor
afslu-tat en vigtig affär.
Sällskapet i trädgården var redan församladt, då genom
en af dessa egna tillfälligheter, som ingen kan förklara, fru
konsulinnans granne råkade med armen stöta till den nyss
framburna, alldeles orörda kaffepannan. Hela innehållet kom
fru N—s splitter nya sidenrock till godo; och skrikande af
smärta och i harmen öfver att se sin toalett förstörd, svepte
hon schalen omkring sig och skyndade tillbaka åt staden för
att afhjelpa skadan, hvilken dessutom var ganska kännbar.
Brådskande uppnådde fru N— sitt lyckligtvis ej långt
bort belägna hus. I förmaket fans ingen menniska, men i
nästa rum stod hennes lilla älskling och snyftade vid ett
fönster.
»Kors, min söta pulla, hvarför står du här så ensam
och gråter till på köpet... jag vill väl icke förmoda, att
Erika på något sätt varit stygg mot dig?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
