Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
plats för sig sjelf, huru kunde hon förmå sig att öfvergifva
den moderlösa Gabriella, som hon så heligt lofvat att vårda ?
Striden inom Erikas bröst var icke lätt. Hon/ hade,
sedan hon beträdt Tistelön, aldrig känt sig så underligt
upprörd som denna afton; och aldrig hade vågorna, kastade af
den allt häftigare tilltagande oktober-stormen, förekommit
henne mera våldsamma. Det väsnades och pep i det svarta
djupet utanför hennes fönster, och bandhundens dofva
skällande sammanflöt i hemsk samklang med orkanen, som
piskade kring knutarne.
»Gud i himlen bevare alla, som äro ute under denna
förfärliga afton !» bad Erika med andäktigt sammanknäppta
händer och lät sitt hufvud nedsjunka mot bröstet. Då
hördes ett sakta knarrande ljud i trappan. »De gå åt löftet!»
tänkte den af ångest fattade flickan; men stegen närmade
sig hennes kammardörr och med sammanpressad andedrägt
lyssnade hon täl de med en egen, djup ton uttalade orden:
»Låt upp, mamsell Erika!»
Det var Birgers röst. Erika kunde knappt resa sig från
stolen. Öfver tvenne å» hade förflutit, sedan den styfsinte
ynglingen beträdt tröskeln till detta rum, hvilket tycktes vara
alla i huset heligt. Hvad ville han nu på denna ovanliga
tid?
Efter en förnyad knackning reste sig Erika och frågade
med återvändande fattning, utan att likväl öppna: »Hvad
önskar ni så sent, Birger — hade jag icke gjort allt i ordning?»
»Jo, visst, men efter mamsell Erika ännu är uppe, så
öppna! Jag har något att säga.»
»Säg det! Jag hör rätt vfil.»
»Är ni rädd?» var det hånande svaret, och ett
tvunget skratt ljöd genom den ödsliga förstugan.
»Nej, hvarföre skulle jag vara det?» sade Erika, som
vid dessa ord återfick hela sitt naturliga mod. Hastigt var
regeln från dörren, och hög och allvarsam stod den unga
qvinnan framför den sene gästen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
