- Project Runeberg -  Rosen på Tistelön. Berättelse från vestra skärgården /
38

(1882) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och troligt är, att de välja den här, som artar sig att blifva
passande för dylika företag.»

»Men om bror icke träffar dem i natt?»

»Så lemnar jag dem ändå ej ur sigte, innan jag
vunnit målet: komma skola de, om det än dröjer ett par tre
nätter. Om dagarne, förstås, går jag under segel och
kryssar åt annat håll.»

»På det sättet kan du bli länge borta, utan att vi, som
äro hemma, få besked om något.»

»Ja, nog kan det dröja ett par dagar. Men träffar jag
dem icke i natt eller i morgon natt, styr jag i öfvermorgon
hem på några timmar.»

Klockan 3 gick Amman, åtföljd af sin hustru, sin son
och den gamle invaliden, om bord på tulljakten. Fru Katrina
hade medtagit sin kaffekittel med varmt och skönt kaffe;
och nu, sittande i den lilla ruffen, trakterade hon sin man
med en afskedskopp och önskade honom sedan med tårar
i ögonen en lycklig resa.

»Jag är alltid vid sorgligt mod, far, när du så här skall
stryka ute om natten», sade fru Katrina i hjertlig ton, »men
i dag är det värre än vanligt. Gud den högste skydde och
ledsage dig på din färdl Snusburken står till venster i
mattinan, och tobaksrullen stoppade jag i den ena släpstöfveln; i
den andra ligger ett par humrar, som ej fick rum i tinan.
Herren hålle i natt sin hand öfver alla sjöfarande...
Farväl, farväl, min gubbe!»

»Farväl, min gumma!» Ammans bruna, väderbitna
kind lutade sig ned mot fm Katrinas, och hans läppar
sökte och funno den trogna ledsagarinnans mun.

»Var bara icke för oförvägen», hviskade gubben
Askenberg, i det han skakade Ammans hand, »kom ihåg, du är
icke ensam i verlden!»

Arvid framträdde sist. »Se der, min gosse», sade
jaktlöjtnanten och tog den stora massiva silfverklockan med
pinsbacks-kedjan ur fickan, »du skall väl hafva något att
trösta dig med för det du icke fick följa mig! Jag har

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:55:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcrpt/0038.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free