Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Femte kapitlet.
Synden år svartare ån det svartaste kol,
Sjålen år snabbare ån lärkvingar små.
Till helvete ligger vägen bredast,
Och der ligger menniskan som ledast.
P. D. A. Aiierbom.
Jaktlöjtnant Amman hade uppnått den plats, han
ansett tjenligast för att hafva tistelöborna i ögonsigte; men redan
hade flera timmar skridit, fram under ett hemlighetsfullt
spejande, utan att lemna ringaste spår till förhoppning om
god fångst. Jakten krängde för stormen likt en slingrande
orm-unge, men tålig och ihärdig stod Amman på däck och
lyssnade om icke bland de rullande orkanerna något annat
ljud skulle blifVa hörbart.
»Mårten», sade jaktlöjtnanten till den raskaste af sina
karlar, »langa mig hit flaskan nerifrån — vi ska ha oss en
styrketår!»
»Det skall smaka skönt!» sade Mårten och rullade,
redan i försmaken af den väntade njutningen, bussen åt
andra sidan; men knappt var han halfvägs nedför trappan till
ruffen, då en sakta hvissling af jaktlöjtnanten kallade honom
tillbaka.
Mårten, som fruktade att hans beskickning vid
förefallande omständigheter möjligen kunde indragas, utsträckte
skyndsamt handen, grep den på hyllan stående flaskan
liksom i flykten och återvände i blinken till jaktlöjtnanten,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
