- Project Runeberg -  Rosen på Tistelön. Berättelse från vestra skärgården /
41

(1882) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hvilken sakta rörde honom på axeln och mumlade: »Hvad
ser du der i dunklet, Mårten?»

»En båt i lä, om icke fan drifver sitt spel!»

»Nej, Mårten, det är en båt, och säkert den vi slå
efter. Sätt ut focken och låt oss hålla af ned på den.»

Ammans gissning eller rättare väderkorn hade sin
rig-tighet: det var verkligen sälskyttarae från Tistelön.

Haraldsson och Birger hade redan bemärkt faran; och
utan att spilla många ord vid rådslaget, vände de båten och
satte rakt ut mot Patemoster-skären, i förhoppning att narra
jaktlöjtnanten och sjelfva komma undan. Men Amman
förföljde emellertid, och som tulljakten var skarpare seglare,
hann den så småningom allt närmare sälskyttaraes båt.

Haraldssons drag antogo under fortgången af detta
ömsesidiga jägtande en mera grym och, om man så får säga,
karakteristisk vildhet. De stora grå ögonen rullade förfärligt
under sina djupa bågar, och de skarpa ansiktsmusklerna
rykte af och an. »Leken blir allvar!» sade han med dof
röst till Birger, som var sysselsatt vid tacklaget. »Vi ha dem
snart på halsen, och sen... Men, pojke, har du icke mål
i mun? Här fordras raskt beslut.»

Birger vände sig, och vid det svaga skenet af en
frambrytande månstråle varseblef fadem hans bleka, förstälda
ansigte.

Haraldsson, som icke gifvit akt på Birger efter dennes
återkomst från Erikas kammare, förklarade detta besynnerliga
uttryck såsom fruktan för den förestående faran och röt till
af ilska: »Hund, slokar du med öronen, när du ser far
din färdig att våga det yttersta för att rädda lif och gods!»

»Jag ämar icke ge er efter!» svarade Birger med så
fruktansvärdt allvar, att Haraldsson, som insåg sin orättvisa,
lugnare tilläde: »Här kommer icke att fattas tillfälle för
profstycke. Jag har ett förtvifladt beslut i hågen.»

Derefter befalde han Birger att bättre sprita ut focken
och sedan nedlägga sig på däck, för att mot den grånande
morgonhimlen lättare kunna urskilja Patemoster-skären.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:55:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcrpt/0041.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free