Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ken till gossens kropps- och sinnessjukdom. Han var frisk,
då han om aftonen tvingades af er att följa med på er
hemliga resa. Hvad har derunder förefallit? Något — derom
är jag fullkomligt öfvertygad.»
»Men jag säger, att ingenting föreföll, utom det, att
pojken, som är bortskämd och van att sitta i spisen och
röra i askan, ej tålt vid att vara ute i ett sådant herrans
väder. Han blef kall och våt, och det kan vara orsak nog
för en sådan stackare att få sig en sjukdom på halsen.»
»Det är sant, nog kunde han bli sjuk af en stark
förkylning, men hans sinnesförvirring skiljer sig tydligen från
sjukdomen, ehuru den senare kan inverka derpå. Och
besynnerligt är det, att samma ämne alltid förekommer. Hvad
fruktar han, och hvarföre vill han alltid gömma sig i plikten?»
Haraldssons öga ljungade en nästan mördande blick på
Erika, men hon mötte den oförskräckt, i det hon med fast
röst tilläde: »Haraldsson, sök icke att bedraga mig! Något
har bestämdt förefallit, som ni vill dölja.»
»Akta er att säga om detta!» svarade Haraldsson i en
ton, som darrade af illa kufvadt raseri. »Era galna tankar
får ni ha för er sjelf, men räkna på det värsta, om ni
öppnar munnen!»
»Hvad — vågar ni hota mig!» yttrade Erika, som kände
att hennes sinnesnärvaro var det enda, som kunde trygga
hennes egen säkerhet. »Vet ni icke, att jag lemnar ert hus
hvilket ögonblick jag vill, och att om ni sökte qvarhålla mig,
skulle jag ropa till ert tjenstfolk, att ni fruktade det mina
läppar kunde förråda de ord, jag här hört. Tag er till vara,
... ni vet att jag icke låter skrämma mig!»
Det är osäkert om Erikas ord eller den nyhet,
Haraldsson samma dag erhållit, bidrog att återföra honom till
sans-ning, nog af: hans drag återtogo sitt vanliga illistiga och
isande lugn, och med ett slags förtrolighet började han på
nytt:’ »Nå, efter mamsell Erika så dugtigt står på sig, ehuru
jag intet ondt hade i sinnet, vill jag säga rena sanningen.
Pojken sprang mig i vägen, under det jag hade fullt upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
