- Project Runeberg -  Rosen på Tistelön. Berättelse från vestra skärgården /
59

(1882) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Haraldsson gick; och sedan hastade den omsorgsfulla Erika från
den stackars sjuklingen till den friska rosen, den lilla Gabriella.

Hos vår unga hjeltinna uppenbarade sig den stora
modern naturens underbara förmåga att låta den ljufVaste
blomma växa ur den giftigaste rot. Denna späda telning af en
grof och vild stam visade redan frön till de mildaste och
bästa egenskaper, egenskaper, hvilka icke ens det betänkliga
klemandet och det lättax uppfyllandet af hvarje önskan, till
och med hvarje nyck, förmådde utplåna eller störa. Men
så kan det också med skäl tilläggas, att Gabriella till största
delen hade sin trogna, kärleksfulla lärarinna att tacka för
att det goda, som fans hos henne, lyckligt utvecklades och
bar frukt. Det var icke första beviset på hvad uppfostran
förmår, en förnuftig uppfostran, som eger magt att
motarbeta både medfödda och förvärfVade fel.

— Den lilla »rosen på Tistelön», en benämning, som hon
erhållit både för sin ovanliga fägring och sitt barnsligt intagande
och friska väsende, var en skön knopp, som lofVade att en
gång göra rättvisa åt det namn, hvarmed hon redan helsades
af alla sjöfarande, som lade till vid ön. I hvarje rörelse hos det
lifliga naturbarnet låg ett behag; och hennes gång var så
luftig, att man tänkte sig en liten sylf, då hon klättrade bland
klipporna på sin ensliga ö.

Om någon annan verld egde Gabriella ännu ett
mycket otydligt begrepp, ty blott ett par gånger hade hon varit
med Erika i närmaste kyrka på fasta landet och endast en
gång (men deraf hade hon knappt något minne) med far
och mor till Marstrand. Ej under således, om den nakna
och ödsliga Tistelön inneslöt allt hvad hon tänkte sig
präktigt och skönt. I de djupa remnorna i bergen, der vattnet
samlade sig, lät Anton sina båtar segla, och Gabriella satt
förtjust bredvid och uppmuntrade farten. I de stora
jette-grytorna eller klipphålorna hade hon sina lekhus, och dit
bar Anton hvarje dag de grannaste snäckor, den finaste sand
och allt märkvärdigt, som han uppgräfde omkring stränderna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:55:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcrpt/0059.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free