Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
^ »Jag måste tiga, annars får jag stryk så att jag
kryper så här» .. . Och nu började de vanliga slingringame
med kroppen, alldeles som om han sökt rädda sig
undan slagen. Märkligt var likväl, att han nu icke skrek,
ehuru ansigtet utvisade större smärta än vanligt. Och då
Erika, som med trogen sorgfällighet följde hvarje sjukdomens
förändring, frågade honom, om det i dag icke gjorde ondt,
svarade han sakta, nästan hviskande: »Jo, grufligt, värre än
vanligt — men jag törs icke skrika, ty då ser han på mig,
och det gör ännu mera ondt.»
Då den stackars sjuklingen blef lugnare, upplyfte Erika
den darrande Gabriella och satte henne på sängen. Antons
vänliga smekningar tröstade henne väl något öfver det första
mottagandet, men hon bibehöll likväl en viss oro och såg med
barnslig fruktan efter Erika, hvarje gång denna aflägsnade
sig åt en annan sida af kammaren. Slutligen insomnade
den till kropp och själ trötte gossen, under det Gabriella
med sin lilla hand strök hans heta kinder och blåste svalka
på den brinnande pannan....
»Mamsell Erika står icke ut med det här vakandet!»
sade Haraldsson i vänligare ton än vanligt, då Erika med
Gabriella återvände från sjukrummet.
»Nej, jag ser, att Haraldsson finner det öfverflödigt,
efter min soffa blifvit utflyttad.»
»Det kommer deraf, att jag sjelf ärnar bo der inne, tills
Birger återkommer. Jag skall nog ge gossen all den vård,
han behöfver; och mamsell Erika kan vara öfvertygad, att
fast jag är sträng och sträf — det är nu en gång min natur
— vill jag ändå icke göra mitt eget barn något ondt.»
»Kanske vill ni det icke, men säkert är, att ni
skrämmer Anton med blotta ögonen.»
»Icke, när vi äro ensamma. Då är han spak som ett
lam, och’jag är då aldrig sträng. Om mamsell Erika icke
gick ned så ofta, skulle han bli bättre. Jag kunde då
lättare sköta honom med fogligare medel.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
