Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Visste jag, att detta vore sanning, ville jag aldrig gå
ner», svarade Erika, »men, Haraldsson, endast Gud ser huru
det är. Jag kan i detta fall icke strida med er, dock ber
jag er innerligt: var icke hård mot gossen! Ty så mycket
bättre är han likväl, att jag bestämdt tror, det endast sträng
behandling förvärrar det onda.»
»Hvårföre skulle pappa vara stygg mot Anton?» frågade
Gabriella och såg förundrad än på sin far och än på Erika.
Litet förlägen öfver sin oförsigtighet att vidröra detta
ämne i barnets närvaro, gjorde Erika i korthet sin
skydds-ling begripligt huru sådana sjukdomar som Antons fordrade
än stränghet, äii godhet, och huru svårt det var att hålla
medelvägen.
Icke tillfredsstäld, förklarade Gabriella sitt misshag med
dessa upplysningar. »Det är nog något annat, som du icke
vill säga, Rika! Pappa slår visst Anton då ingen är der
inne» . . . och nu började Gabriella gråta så bittert liksom
hon sjelf lidit af det onda. »Hvarföre är du så stygg mot alla
menniskor, pappa? Det är bara mot mig du är snäll; men
om du icke vill vara beskedlig mot Anton också, så skall
jag aldrig hålla af dig det bittersta.»
»Guds barn, gif dig till freds, jag skall icke göra Anton
ondt. Så trösta dig du, min sockerdocka... När Anton
vaknar, skall jag ge honom den stora taflan, som han så ofta
önskat sig.»
Då ljusnade Gabriellas vackra ögon. Hon nickade
vänligt med sitt lilla hufvud och sprang sedan tillbaka på sin
kammare för att änpu en liten stund, innan hon somnade,
språka med fiskare-Kajsas Lena.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
