- Project Runeberg -  Rosen på Tistelön. Berättelse från vestra skärgården /
70

(1882) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Nej», sade han i alldeles förändrad ton, »far är nu der:
jag vill uppskjuta mitt besök tills i morgon.»

»Det är en märkvärdig sjukdom!» återtog Erika. »Jag
har mycket grubblat på de ord Anton falt under sin
sinnesförvirring. Likväl har det icke blifvit mig klart hvad som
vållat rubbningen i hans hjema. Jag kan, upprigtigt sagdt,
icke ha mycket förtroende till Haraldssons utsago, Ni,
Birger» . .. Erika afbröt tvärt. Hon fann att hon redan
vågat för mycket.

»Af mig ville ni således veta, mamsell Erika, om det
förhåller sig som min far berättat — af mig! Har ni då så
mycket förtroende till mig, att ni icke fruktar, att äfven jag
kunde föra er bakom ljuset?»

Erika besinnade sig knappt ett ögonblick, innan hon
svarade: »Jag känner, att jag kan tro er, Birger!»

»Tack för dessa ord! Det var det bästa jag på länge
hört. Men besinna er också noga om ni verkligen vill höra
hvad jag kunde förtälja — tänk om ni sedan ångrade er?»

»En rigtig erinring! Förtroendet kunde kanske bli en
mera tryckande börda än sjelfva ovissheten. Jag binder mig
i alla fall aldrig genom tysthetslöfte.»

»Den, som efter mogen öfverläggning vill af höra ett
öppet meddelande, är kanske bunden lika starkt som genom
tysthetslöfte!» anmärkte Birger.

»Ja, det är mycket sant, men ...»

»Vi få tala vidare en annan gång. Jag hör far i
gången. Mamsell Erika kan emellertid vara säker, att jag
aldrig skall fästa hennes tystnad som vilkor för det jag kan
komma att säga. Den, som har så pass hjerta och förstånd,
vet nog hvad rätt är.»

Erika aflägsnade sig, emedan Haraldssons återkomst
erinrade henne, att timmen för qvällsvarden redan var inne.
Sedan hon slutat sina hushållsbestyr, gick hon som vanligt in
att se om den sjuke Anton. Gossen hade under loppet af
de sista dagame visat sig något lugnare. Själen syntes
mattad: ett nytt stadium i hans sjukdom hade inträdt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:55:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcrpt/0070.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free