Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jag kan ej lida ett längre dröjsmål», återtog Birger,
»allt för länge har det varat! Nu vill jag ha visshet, ty om
detta overksamma, eländiga lif, jag nu för, måste fortfara,
så går jag visst och gör en olycka för att bli det qvitt.
Något skall beslutas!»
Och utan att invänta svar beskref Birger, att börja med,
det vilda raseri, som bemägtigade sig hans själ, då han, efter
att ödmjukt hafva tiggt om Erikas löfte, fick afslag för andra
gången. Hans sinnesförvirring när han lemnade ön var,
efter hvad han vid sin salighet bedyrade, så stor, att han
derunder kunnat begå hvilken gerning som helst utan att
hafva tydligt medvetande derom förrän efteråt. Han
omtalade sedan hela affären med tulljakten, faderns uppmaning
och det för några ögonblick återvändande förnuftet, som
likväl straxt vek tillbaka för det rysliga minnet att just vara
utstött i samma stund han önskat och hoppats att få
vandra en bättre väg. Allt genomgick han. I hela föredraget
låg dock kanske en omedveten, men i alla fall en tydlig
an-spegling på den skuld, Erikas handlingssätt hade i hans
be-gågna ogeming. Emellertid häntydde ännu intet ord på
hoppet eller ens på den önskan, att hon skulle dela hans
ensliga, brottsliga lif. Och Erika började långsamt hemta
andan, då han tilläde:
»Så usel kunde jag bli... jag kunde i sinnesyra, i
galenskap begå ett brott, hvars ryslighet öfvergår allt hvad jag
ännu hört. Men hvad följde derpå? Jo, ångern. Ånger är
ett förfärligt ord — det är ännu värre att känna den så
som jag gjort och gör det. Jag har varit i ett förskräckligt
tillstånd, jag har pinats, bedt och vakat, till och med gråtit
tårar ända från det innersta af mitt hjerta... blodståra^!
De ha likväl ej förmått utplåna min skuld eller lindra mina
samvetsqval. Blott ett par gånger har jag känt liksom
droppar af en välgörande balsam falla på det svidande såret, och
det har varit när jag på omvägar, som ocköå ingen
men-niska anat, skickat hjelp till den ene jaktkarlens begge
efterlem-nade söner — den andre hade hvarken hustru eller barn. För
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
