Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de två stackars gossame, som också äro moderlöse, har jag
dragit försorg på det sättet, att den yngre kommit i
handt-verkslära. Den äldre, som nödvändigt ville bli jaktkarl
liksom fadern, reser nu med den nya tulljakten . . . och hjelp
skall ingen af dem sakna, fastän jag aldrig får synas. Detta,
mamsell Erika, är det enda goda, jag har att komma med
mot allt det onda. Jag ser nog i era ögon hur litet det är,
men tänk på livad jag utstått under dessa långa nätter, som
ingen ända haft! Om dagarne håller jag mig upprätt, ty så
usel vill jag icke bli, att alla menniskor ska’ läsa det, som
endast är mellan mig och min Gud.»
Han tystnade några ögonblick. Äfven Erika teg: hon
hade intet ord att säga den olycklige, ångerfulle syndaren.
»Mamsell Erika, står det icke i Guds ord», sade han
och sökte förgäfves att möta hennes sänkta blick, -»att ingen
synd är så svår, ingen skuld så stor, att icke ett förbättradt
lif kan utplåna den? Ensam formår jag dock icke, såsom
jag redan sagt er, att fullborda ett sådant arbete —
dere-mot strider mitt sinnelag — men ni, mamsell Erika, som är
god och mild, en ljusets engel, ni skulle, det vet jag, ännu
kunna göra mig till menniska. Men jag ser nog af er
rörelse, att ni tänker på annat: ni tror ert samvete
uppmanar er att anklaga oss. Gör då som ni vill, men öfverväg
noga följderna! Ni skall intrassla er i en långvarig
ransak-ning, utån att ni får oss fålda, och detta kan aldrig ske,
emedan inga vittnen finnas. Vi neka bestämdt till allting
och gå fria från saken. Er återstår då endast minnet att
i grund hä förstört en menniska, hvilken ni kunnat rädda
och dra tillbaka från afgrunden.
Den grufliga striden i Erikas hjerta begyntc på nytt.
»Lemna mig tre dagars ro!» suckade hon. *Jag måste ha
tid att reda mina förvirrade tankar.»
»Undanflykter — om tre dagar eller tre veckor är ni
säkert lika villrådig. Aldrig skall ni förlika er med den
rysliga tanken att bli Birger Haraldssons hustru, förrän det
oåterkalleligen är afgjordt. Sedan känner jag er för väl för att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
