- Project Runeberg -  Rosen på Tistelön. Berättelse från vestra skärgården /
80

(1882) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

icke veta, det er själ, som är så stark, också skall uppfylla
det ni åtagit er.>

»Gör hur ni vill, BirgerU sade Erika och upplyfte med
möda sitt sänkta hufvud. »Vill ni icke vänta dessa tre
dagar, till dess jag hinner sansa mig och ordna mina tankar,
så lemna mig, ty, vid den allsmägtige guden, i afton
tvingar ni intet ord af mig!»

Birger såg den ädla, fasta ståndaktighet, som låg på
hennes ansigte. För att vinna en sådan hustru, var det
väl värdt att foga sig efter det vilkor hon gjorde, ehuru
han tillräknade sig som en stor svaghet att ge efter för en
qvinnas vilja. Men denna enda qvinna, som härtill kunde
förmå honom, var Erika. Sakta gick han ur kammaren
och sade blott i förbigående: »Om tre dagar kommer jag
tillbaka.»

Under hela denna tid var Erika icke nere. Hon
till-bragte dagame i tankar, natten i bön. En andaktsbok var
hennes enda förtrogne. Oräkneliga voro de förslag hon
uppgjorde att undkomma sitt öde. Beständigt förföljdes hon af
den skräckfulla anklagelsen, att hon var en medelbar orsak
till Birgers brott och att, om hon äfven nu försköt honom,
när den djupaste ånger talade ur hvarje hans ord, skulle hon
äfven sjelf en gång förgäfves bönfalla om förbarmande. För
Erika var och blef sakens moraliska sida den, att hon borde
uppoffra sig sjelf; den andra, den rättsenliga, den att
an-gifva brottslingarne, erkände hon gagnade till intet, då hon
ej egde bevis ... och den tredje, den att fly och på nytt
uppkalla Birgers raseri, alla hans onda och syndiga anlag,
att lemna den moderlösa Gabriella utan hägn och åt
Haralds-sons förfogande den sinnessvage Anton, för hvars olycka
hon äfven anklagade sig — kunde hon det? Borde hon
uppoffra alla dessa varelser endast af egennytta att rädda sig
sjelf, och till hvilket lif?

Erikas hjerta, fritt från all egoism, ett hjerta öppet och
känsligt för hvad hon ansåg som pligt, detta enkla, milda,
gudfruktiga hjerta segrade öfver alla förnuftsslut. På sina

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:55:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcrpt/0080.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free