Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tionde kapitlet.
Hvadan kommer du, saliga lugn i stormen?
Icke skapade dig min egen styrka.
Icke är au ett barn af menniskostoftets
Svindlande tankar.
K. A. Nicandir.
Låt mig tala! Olada tidender jag bår.
P. D. A. Atterbom.
»Låna mig brors — mina äro så dunkla!» sade
gumman Arnman och utsträckte handen efter löjtnant Pers
glasögon . .. »Jag kan i allt mitt lif icke begripa hvad det Kär
är för slag?» Fru Katrina vände med försigtighet ett bref,
som hon höll mellan tummen och pekfingret.
»Ja, det är anmärkningsvärdt nog!» yttrade gubben
Askenberg, lika nyfiken som hans granne. »Så vidt jag
kan erinra mig, har fru syster icke erhållit något bref sedan
straxt efter salig Arnmans försvinnande, och det blir i höst
fem år sedan.»
»Jag känner icke sigillet, och der står i alla fall
ingenting att läsa!» menade fru Arnman och klippte det undan
med sin stora sax. Nu uppvecklades brefvet och lästes högt,
emedan fru Katrina ej hade några hemligheter för den gamle
invaliden.
»Min ärade fru!
Jag vet icke om en gammal vän till den hederlige
Amman ännu ihågkommes af hans hustru, men.. .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
