Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rörde mig på axeln. Jag såg mig om och hade så när
skrikit högt till i glädjen, då jag fick se salig Arnman stå
der så mild i synen och buga sig för mig. Men med ens
for mig i minnet kopporna och den fulhet de qvarlemnat.
’Det var ett nöje att se jaktlöjtnanten!’ sade jag, steg upp
och neg det djupaste jag förmådde i mitt hjertas stora förlä;
genhet.»
»Det var mycket länge sedan jag träffade jungfru
Dal-stedt’, sade han, ’jag hoppas att allt står väl!’ Vid de
orden hade jag så när brustit i gråt, men jag tog mod till
mig och bad honom i stället för svar att stiga in. Far var
i verkstaden, men jag skulle underrätta honom om besöket.»
»Nu var då bekantskapen förnyad, och sedan kom
Arnman hvar eviga vecka. Men hur kär jag än redan då höll
honom, emedan jag böijat inse hans stora värde, ville jag ändå
ej låta honom märka det ringaste, ty ännu var der så
mycket högmod qvar, att det kostade på att ’bita i försmådd
kaka, och på det sättet var han länge i ovisshet om han
skulle göra andra försöket. Men slutligen drog kärleken
honom så starkt i armen, att han fattade beslut att fria på
nytt. En förmiddag, vid den tiden min far plägade vara i
verkstaden, putsade Arnman sig och begaf sig från sitt.
Medan han gick nedför trappan, sade han i sitt sinne: ’Om jag
först möter en käring, då vänder jag om, ty det bådar otur och
förtret; men möter jag en hund, det är lycka, och då går
jag fram/ Och ser nu bror, ätt vår Herre hade sin hand
med i spelet. Gubben hade knapt vändt om första
hörnet, förrän borgmästarns store Karo kom springandes mot
honom och viftade med svansen så vänligt och förtroligt.
Med gladt hjerta gick han då öfver kyrkogården och in till
vårt. Nu skall bror veta, att jag satt i sidokammarn och
siktade mjöl och hade så oförhappandes kommit att knyta
om hufvudet, så att det ej skulle dofta i håret, en gulrosig
sidenduk, som Amman aftonen förut qvarglömt. Han
plägade alltid komma om aftonen, när jag slutat mina
göro-mål, och derför kan bror tro, att jag blef ’kors i bröstet’,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
