- Project Runeberg -  Rosen på Tistelön. Berättelse från vestra skärgården /
90

(1882) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Katrina ljuder bättre för mina öron än Majsen; och om du
rigtigt håller af mig, så låt mig hädanefter kalla dig så T»

»Jag förstod nog Ammans mening, så fin hon var.
Namnet Majsen tyckte han erinrade om den tiden jag var vacker
och fåfäng. Katrina passade bättre efter de nya
omständigheterna. Jag var nöjd med förändringen, föresatte mig i mitt
hjerta att alltid göra mig värd det nya namnet och från den
dagen kallades jag aldrig annat än Katrina.»

»Och syster höll ord!» inföll löjtnant Per med en ton,
hvilken vittnade om den rörelse, hvarmed han afhört
balsaminernas enkla historia.

»Men nu är det brors tur att berätta!» sade fru
Katrina och upptog den nedfalda stickstrumpan. »Jag har
aldrig vetat hur det bar till, att bror kommit att lefva i
ungkarls-ståndet^ hela sitt lif igenom?»

»Åh, derom är historien kort!» yttrade den gamle
invaliden med ett hjertligt leende. »I min ungdom hade jag
aldrig tid att fria, ehuru jag ett par tre gånger var rätt varm
om hjertgropen; och se’n jag blef gammal, var det för sent.
Hade jag icke haft min vän Arnmans hus, der jag gick i
vinterqvarter när jag ej längre dugde till tjensten, så hade
jag kanske ändå sett mig om efter en beskedlig menniska.
Men det var nu bäst som skedde. Jag har i fru systers
sällskap funnit mig så väl, att jag aldrig saknat någon hustru,
hvilken kanske i alla fall icke gifvit mig hälften så god
omvårdnad som fru syster gjort.»

»Bror är allt för god, det a vi som stå i skuld hos
bror!» sade fru Katrina, högst belåten med den välmenta
artigheten . . . »Men, min kära löjtnant, klockan har slagit 12,
och ännu ingen dukning! Bror kan just vara snäll och slå
upp bordskifvan, medan jag tittar ut i köket och ser åt om
Annika icke har bränt vid maten under vårt långa prat.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:55:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcrpt/0090.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free